Löp linan ut och avskaffa skolplikten, Ekström

REPLIK Vi föräldrar till barn med särskilda behov i skolan har läst Anna Ekströms (S) debattartikel ”Nu är det slut på hoten mot lärare” om hur skolans kris ska lösas. Uppriktigt sagt är vi förbluffade. Medan skolledare och lärare larmar om hur kommunernas förnyade besparingar kommer att slå, väljer utbildningsministern att fokusera på elevernas plikt att sköta sig.

Kommun efter kommun sparar på skolan, trots lärarbrist, missad kunskapsuppfyllelse och barn som inte får stöd. Frestelsen är stor att tumma på kommunens största budgetpost, som med bara ett par procents neddragning kan få en kommunbudget i balans. Två procent på skolan tenderar ofta att bli 50 procent av det särskilda stödet, eller "grädden på moset" som programdirektören i Örebro kallade det.

Hur skoluppdraget ska gå ihop med å ena sidan sparkrav och å andra sidan ökade krav på undervisningstid och kvalitet är oklart.

På riksplanet tävlar i stället rikspolitiker och influencers om att trumfa varandra med krav på ordning och reda och lärares rätt till disciplinära åtgärder. Dimridåer för att dölja det verkliga problemet – att kommunerna inte klarar av skoluppdraget?

Vi föreslår att Anna Ekström helt enkelt löper linan ut och avskaffar skolplikten för våra barn. Fördelarna är uppenbara:

- Skolorna slipper att lägga resurser på särskilt stöd.

- Skolorna slipper handskas med utåtagerande elever, dåligt uppfostrade elever, funktionsnedsatta, hyperallergiska, diabetessjuka, omotiverade, deprimerade, låg- och särskilt begåvade elever. I stället kan allt fokus läggas på de elever som är motiverade, väluppfostrade och kommer från hem med stöttande och okritiska föräldrar.

- Kvarvarande skolpliktiga barn kommer inte störas av klasskamrater som inte håller måttet eller kan hålla sig inom ramarna.

- Klasstorlekarna kommer mer än halveras och lärarbristen kommer att vara ett minne blott.

- Skolan kommer inte längre att vara ett problem för att få en kommunbudget i balans.

Låter idén bisarr? Ja, precis som Anna Ekström skriver finns inga genvägar. Nu tvingar skolplikten barn till skolan som blir mobbade, behöver stöd i sina funktionsnedsättningar och som blir sjuka av mögliga lokaler eller dålig ventilation, oavsett om kommunerna bryr sig om dem eller inte. Elever som inte får stöd blir ett problem för hela klassen.

Läraren kan inte ensam hantera en klass där några har adhd, andra saknar egen motor, ett par är svagbegåvade eller särbegåvade, någon är djupt deprimerad, en annan behöver en extra genomgång och två kommer in efter att ha bråkat på rasten. Berätta för den läraren hur hen ska höja undervisningskvaliteten!

Ska vi höja kunskapsresultaten, förbättra relationen mellan lärare och elev, öka kvaliteten i undervisningen och skapa god ordning måste skolan vilja arbeta med alla barn. Men Anna Ekström lägger ut populistiska dimridåer i stället för att tvinga huvudmännen att fullfölja sitt skoluppdrag.

Vad har hon att säga om att Sveriges kommuner inte har någon plan för hur de tänker hantera lärarbristen utan fortsätter att skära ner, öka undervisningstiden och detaljstyra i fel områden? Eller tror hon att mobilförbud i klassrummet kommer att få lärare att vilja stanna? Och vad har hon att säga till oss föräldrar, vars barn slås ut ur den svenska skolan till ett liv i permanent utanförskap?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.