Under torsdagen lämnade Miljöpartiets tidigare partisekreterare, Anders Wallner, över sin utredning ”Hållbart arbetsliv över tid” till regeringen. Den föreslår en rad reformer, som alla går i rakt motsatt riktning mot vad Sverige behöver.
I ett tidigare delbetänkande föreslogs ett återinfört friår, som dessvärre nu finns med i Januariöverenskommelsen. Och i slutbetänkandet dras slutsatsen att arbetsmarknaden ska bli ännu mer rigid. Enligt Wallner behöver det bli dyrare att anställa på tidsbegränsade kontrakt, och arbetsgivare ska hindras från att lägga om arbetstiden för anställda. Utredningen är en blandning av Miljöpartiets och LO:s politik – det sämsta av två världar.
Det är redan i dag för dyrt och krångligt att anställa, framför allt lågutbildade personer. Det har resulterat i en stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden. De tidsbegränsade kontrakten är för dem ofta den enda chansen att få ett jobb – det är den vanligaste vägen ut ur arbetslöshet.
Över 1,3 miljoner arbetslösa har fått en chans att komma in på arbetsmarknaden genom allmän visstidsanställning, sedan anställningsformen infördes för drygt tio år sedan. Dessutom är steget från visstid till fast jobb betydligt kortare än från arbetslöshet till fast jobb. Blir det dyrare att anställa på tidsbegränsade kontrakt stängs en viktig inkörsport till jobb – kostnaderna för att anställa behöver tvärtom sänkas.
Det är en myt att andelen tidsbegränsade kontrakt har ökat kraftigt – cirka 85 procent av alla anställningar är tillsvidareanställningar och cirka 15 procent är visstid. Det är i princip oförändrat de senaste 15 åren. Däremot stämmer det att Sverige i en internationell jämförelse har flexibla tidsbegränsade anställningar – men enligt forskningen har det tvingats fram av det rigida regelverk som skyddar tillsvidareanställningarna.
Nyligen publicerades en undersökning som visar att lagen om anställningsskydd (LAS) hindrar fler än sju av tio företagare från att tillsvidareanställa. För att öka möjligheten till långsiktiga kontrakt även för utsatta grupper behövs det därför snarare flexiblare regler för tillsvidareanställningar.
I många branscher, som handel, hotell- och restaurang, vård- och omsorg är det dessutom viktigt att kunna möta arbetstoppar och täcka upp vid sjukfrånvaro med kort varsel. Blir det dyrare kan dessa möjligheter minska och resultera i tyngre arbetsbörda för personalen.
Wallner vill också hindra arbetsgivare från att minska anställdas arbetstid – och därmed lönekostnaderna – något som i dag kan fungera som en utväg om det går sämre för företaget under en period. Förslaget är att turordningsreglerna utvidgas så att anställda ska kunna säga nej till att få sin arbetstid kortad vid arbetsbrist och ändå omfattas av turordningen. Det ökar risken ytterligare för arbetsgivare att anställa – vilket framför allt kommer gå ut över lågkvalificerade människors möjlighet att få ett jobb.
Förslagen går på tvärs mot de skrivningar som finns i Januariöverenskommelsen – om en flexiblare arbetsmarknad. Men de ligger i linje med LO:s agenda om att göra arbetsrätten mindre flexibel och de vallöften Socialdemokraterna ställde ut i valrörelsen om att avskaffa allmän visstid.
Nu är det upp till bevis för Centerpartiet och Liberalerna att stå emot den här typen av initiativ från vänstern. Skrivningarna i överenskommelsen om fler undantag från turordningsreglerna kan inte bytas bort mot skärpningar av andra delar av LAS, som gör det ännu svårare för företag att rekrytera och för utsatta grupper att komma in på arbetsmarknaden.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
