Debatt
Skolkommissionen
26 april 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Löjlig debatt skymmer skolans verkliga problem”

När Skolkommissionen i förra veckan presenterade sitt slutbetänkande kom debatten snabbt att reduceras till en enkelspårig tävling bland politiker och opinionsbildare om vem som kunde komma på fyndigast lotteriskämt. Vi tycker att skolan är viktigare än så och att förslagen är värda att ta på allvar.

Det här är en opinionstext

Ann-Charlotte Gavelin Rydman
ordförande Lärarförbundet Skolledare

Förslaget att lotta in elever i de fall det är fler sökande till en skola än antal platser, gjorde att få tog till sig Skolkommissionens förslag i sin helhet men att desto fler försökte vinna enkla poänger på Twitter. Samtidigt glömde man att det verkliga lotteriet redan sker, i form av att vissa barn har turen att bo nära en skola där lärare och skolledare har fått bra förutsättningar att sköta sitt uppdrag, medan andra barn får gå på skolor där lärare och skolledare går på knäna.
 
Skolkommissionens förslag presenterades i en kontext där likvärdigheten i skolan sjunker och lärarbristen blir större för varje termin. Ytterligare en utmaning – som sällan nämns – är bristen på skolledare. Vi som är chefer till lärarna och som ansvarar för att hålla ihop verksamheten, har idag ett så tufft uppdrag att få lärare söker sig till chefsrollen. Av samma anledning kastar många verksamma rektorer och förskolechefer in handduken för tidigt. Det skapar en skolledarsnurr där lärare inte sällan byter chefer flera gånger under ett läsår. Det påverkar kontinuiteten, långsiktigheten och ger lärarna ett otydligt ledarskap. I längden är det eleverna som tar smällen. 

Det professionsprogram som Skolkommissionen föreslår skulle vara ett stort steg på vägen för att få stopp på denna negativa spiral. Att vara rektor eller förskolechef är att vara ledare och möjliggörare för lärare och elever. Men för att vara väl rustade att sköta vårt uppdrag på ett bra sätt, behöver vi bra arbetsvillkor och kontinuerlig kompetensutveckling. I skenet av detta var det bedrövande att se hur politiker valde att förlöjliga Skolkommissionens förslag, innan det ens hade presenterats. 

Missförstå mig rätt, frågan hur skolvalet ska bli likvärdigt är viktig, vilket är vad den efterföljande debatten främst har handlat om. Men oavsett hur eleverna kommer till min skola; via lottning, närhetsprincip eller kötid, så är mitt uppdrag som skolledare att göra deras skolgång till den bästa möjliga. 

Det professionsprogram som Skolkommissionen föreslår skulle göra det enklare att rekrytera nya skolledare, eftersom det skulle innebära tydligare och fler möjligheter att som lärare vidareutbilda sig till rektor eller förskolechef. Ett sådant professionsprogram skulle också göra det möjligt att som skolledare fördjupa sig eller på annat sätt vidareutbilda sig i sin roll som chef. Det skulle vara en vinst för både skolväsendet och den enskilda individen. Sannolikt skulle dessutom fler skolledare stanna kvar på sina arbetsplatser och i yrket längre, om möjligheten att växa i sin roll blev bättre. Det skulle verkligen behövas i tider då skolledare byter arbetsplats allt mer ofta. 

Skolkommissionens förslag om ett professionsprogram behöver därför lyftas fram på allvar. Vi som är chefer i skolan behöver det för att utvecklas i vår roll, lyckas rekrytera nya chefer och behålla de som redan finns. Skolan behöver det för att säkra ett långsiktigt ledarskap och för att kunna erbjuda en mer likvärdig utbildning till våra elever. Därför hoppas jag att politikerna från och med nu fokuserar mindre på att vinna enkla politiska poänger och mer på hur de ska göra Skolkommissionens förslag till politisk handling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 26 april 2017 kl 05:30
Uppdaterad: 15 oktober 2018 kl 13:24

Skribent

Ann-Charlotte Gavelin Rydman
ordförande Lärarförbundet Skolledare