Inkomstskillnader

LO: Inkomstskillnaderna leder till sämre tillväxt

Inkomstskillnaderna har under de senaste decennierna ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Det är oroande och kan dessutom påverka tillväxten negativt, skriver Karl-Petter Thorwaldsson och Anna Almqvist på LO. 

Sedan 1980-talet har ojämlikheten ökat i Sverige. Det beror dels på att toppen dragit ifrån resten av befolkningen och dels på en jämförelsevis svag inkomstutveckling för dem med lägst inkomster. Att vända trenden har ett egenvärde. Men de ökande inkomstskillnaderna i många rika länder har också lett till ny forskning om hur vi – som individer och som samhälle – påverkas av detta. I en ny rapport från LO diskuteras en del av forskningen, sambandet mellan ojämlikhet och tillväxt.

Hur tillväxten påverkas av ökande inkomstskillnader är inte självklart. Men en av slutsatserna i rapporten är att det skett ett skifte inom forskningen där fler och fler studier numera lyfter de potentiella risker som ökande ojämlikhet medför. Inte minst är oron för effekterna på tillväxten tydlig hos organisationer som OECD och IMF. I en studie från OECD beräknas exempelvis att BNP-tillväxten i Sverige kunde ha varit 20 procent högre under perioden 1990–2010 om inte inkomstskillnaderna hade ökat. Siffran bör tolkas med försiktighet, men ger ändå en fingervisning om att effekterna inte är försumbara.

Ett vanligt antagande är att ökad ojämlikhet till följd av att toppen drar ifrån inte är något problem. Ofta grundas argumentationen på den så kallade nedsippringsteorin där höga toppinkomster och ojämlikhet antas skapa tillväxt genom att rika personer kan spara, bli förmögna och investera. Men teorin har inte stöd i verkligheten. I en studie från IMF studeras utvecklingen i 160 länder över de senaste 30 åren. Resultaten indikerar att när inkomstandelen ökar för de 20 procent med högst inkomster så minskar tillväxten. Inkomstförstärkningar för låg- och medelinkomsttagare är däremot associerade med högre tillväxttakt.

Samtidigt visar flera studier att ojämlikhet i nedre delen av fördelningen är speciellt oroande ur ett tillväxtperspektiv. Anledningen verkar främst vara att det påverkar utbildningsval och kunskapsnivåer hos dem med föräldrar med kortare utbildning. Nuvarande regering har tagit steg mot att bromsa utvecklingen, bland annat genom höjningar av nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och höjda barnbidrag. Senaste statistiken visar också på något minskade skillnader i nedre delen av fördelningen. Men ytterligare inkomstförstärkningar för de grupper som halkat efter är nödvändiga.  

Omfördelning genom skatter, försäkringar och bidrag är viktiga verktyg för att minska skillnaderna men i Sverige har omfördelningsgraden minskat under de senaste decennierna. Ibland uttrycks en oro för att omfördelning i sig självt skulle vara negativt för tillväxten. Men flera studier pekar på att det inte finns belägg för ett generellt sådant samband. För att stärka breda grupper av låg- och medelinkomsttagare är satsningar på den generella välfärden en viktig prioritering. Detta inkluderar en jämlikare skola och stärkta försäkringssystem som ger trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. En skattereform med fokus på rättvisare beskattning av kapitalinkomster är ett annat viktigt område – både för att minska inkomstskillnaderna och för att finansiera välfärden.

Vi behöver reformer för att minska ojämlikheten. Skattesänkningar är inte vägen till mindre inkomstskillnader och ett bättre samhälle. Och det är inte heller vägen till ökad tillväxt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.