Debatt
Skatter
14 juni 2019 kl 12:21

LO-ekonom negativ till landets småföretagare

Att beskriva landets 400 000 företagare som ”en liten privilegierad grupp höginkomsttagare” är okunnigt och stötande, skriver bokförläggaren och entreprenören Bertil Wahlström i en replik till Marika Lindgren Åsbrink.

Det här är en opinionstext

Replik Marika Lindgren Åsbrink, LO-ekonom, skriver om åsiktskorridorer i skattedebatten och tar upp entreprenörsskatten, 3:12-reglerna, som exempel. Men inte med ett ord berörs att detta handlar om skattereglerna för landets ägarledda företag. Inte en enda gång nämns företagande och jobbskapande. Lindgren Åsbrink gör sig därmed själv till ett exempel på det hon varnar för.

Entreprenörsskatten reglerar kapitalbeskattningen i ägarledda företag, det vill säga majoriteten av svenska företag. Det är här som fyra av fem nya jobb skapas och totalt sysselsätter de ägarledda bolagen över 800 000. En del av företagen blir morgondagens storföretag, andra bidrar med nya smartare lösningar som ökar produktivitet och svensk konkurrenskraft. Ska det överhuvudtaget finnas några resurser till välfärden är entreprenörskap avgörande.

Det är därför det har funnits en blocköverskridande samsyn om att förbättra entreprenörsskatten för att stimulera till entreprenörskap, investeringar och jobbskapande. De första 15 åren var reglerna så restriktiva att berörda företag knappast gjorde några utdelningar. Incitamenten till entreprenörskap var ytterst begränsade. Reformerna av entreprenörsskatten som inleddes under regeringen Göran Persson 2005 har varit framgångsrika, de har gjort att företagens utdelningar ökat och därmed även kapitalskatteintäkterna. En smart del i reformerna var att koppla löneunderlaget till utdelningen vilket stimulerar till fler anställningar.

Att beskriva landets 400 000 företagare som ”en liten privilegierad grupp höginkomsttagare” är okunnigt och stötande. Detta handlar om byggfirmor, butikerna på orten, åkerierna m fl. Företag som tillsammans försörjer 800 000.

Ett anställningskontrakt är för de flesta grunden för sin egen och familjens trygghet. Företagare saknar denna trygghetssystemen riskerar dessutom sina egna pengar i företaget. Det är också fel att beskriva det som att alla inte har möjlighet att starta ett företag. Alla äger rätten att avsluta sin fasta anställning, leta efter kunder och aktivt jobba in varje krona till företaget. Att bara 400 000 av landets fem miljoner sysselsatta valt att göra så säger troligen något om risker och ansvarstagande som följer med att vara företagare.

Lika fel är det att beskriva kommunerna som förlorare på entreprenörsskatten eftersom utdelningar inte beskattas kommunalt . Hur kan en kommun förlora på om det blir fler framgångsrika företag som skapar jobb och därmed även kommunalskatteintäkter? Det är helt enkelt enormt trångsynt att inte se sambandet mellan företagande och välståndsskapande.

Jag menar att attraktiva skatteregler för våra företag borde vara en naturlig gemensam utgångspunkt för såväl fack som arbetsgivare i en diskussion om vad som krävs för att hållbart utveckla vårt välstånd. Det vore välgörande för debatten att ta sin utgångspunkt i vad som kan göras för att få våra skattebaser att växa. Det samtalet behöver börja i företagens verklighet och villkor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.