Debatt
Val 2018
23 augusti 2018 kl 11:39

Denna artikel publicerades för ett år sedan

För lite av valrörelsen handlar om skolan

2018 års valrörelse är igång, men en så pass viktig framtidsfråga som skolan har helt glömts bort. Det är bekymmersamt att skol- och utbildningsfrågor knappt fått något utrymme överhuvudtaget, skriver Benjamin Dousa (M).

Det här är en opinionstext

Denna vecka kan man konstatera att valspurten formellt har inletts. Utöver de väntade valfrågorna om migration och sjukvård har även skogs- och bilbränder dominerat valrapporteringen hittills. Det är självklart viktiga frågor, men det är bekymmersamt att skol- och utbildningsfrågor knappt fått något utrymme överhuvudtaget.

Förra veckan släppte Sveriges Television nyheten att det bara krävs 0.05 på högskoleprovet för att komma in på lärarutbildningen och att blivande mattelärare erbjuds stödinsatser och räknestugor för att lära sig matematik – det om något är ett bevis för att skolan måste få ta större plats i valspurten.

De senaste resultaten i TIMMS och PISA visar tydligt att skolpolitiken de senaste 40 åren varit minst sagt undermålig. Det slår mot kompetensförsörjningen, konkurrenskraften och i förlängningen mot hela Sveriges välstånd. En likvärdig skola med fokus på kunskap är också en viktig förebyggande åtgärd i brottsbekämpning och helt central i integrationen.

Moderata ungdomsförbundet har det senaste året föreslagit en rad reformer för en bättre fungerande skola, men det är ämnen som hamnat i skymundan den senaste tiden.

Först och främst är det prioriterat att skapa en ny lärarutbildning. De senaste reformerna av utbildningen har varken åtgärdat de låga kravnivåerna eller det flummiga innehållet. Den pedagogiska forskningen som genomsyrar lärarutbildningen håller en låg kvalitet och kraven på studenterna är lågt ställda. Utbildningen upplevs ofta som alltför frånkopplad från verkligheten. Den vetenskapliga grunden i en sådan utbildning ska baseras på kognitionsvetenskap och praktisk metodik i stället för abstrakt pedagogik.

Ytterligare en reform är att revidera läroplanen och göra den mer evidensbaserad. De senaste decennierna har forskningen inom inlärning utvecklats något enormt. Forskare vet i dag mer om hur hjärnan fungerar än någonsin tidigare. Dessvärre går läroplanen på flera punkter rakt mot evidens om inlärning. Sammanställningar av rigorös forskning visar exempelvis att katederundervisning är den enskilt mest effektiva undervisningsformen. Läroplanen fokuserar även för mycket på förmågor trots att det finns evidens som tyder på att generella förmågor som exempelvis kreativitet och kritiskt tänkande är domänspecifika och härstammar från ämnesexpertis. Fokus på ämneskunskaper bör således öka.

Ett tredje förslag är att på allvar vidta åtgärder mot betygsinflationen. Genom externt rättade nationella prov, examenstentor för gymnasieskolan likt de som nyttjas vid IB-programmet, samt bestämmelser om att betyg inte får avvika alltför mycket från resultaten på de nationella proven kan problemen minimeras. Detta är viktigt för att skapa rättssäkerhet och trovärdighet i hela skolsystemet. Ska man söka in till universitet och högskolor på sina gymnasiebetyg måste betygen vara legitima och inflationen stävjas.

2018 års valrörelse är igång, men en så pass viktig framtidsfråga som skolan har helt glömts bort. Jag tänker göra allt vad jag kan för att lyfta frågorna de sista veckorna, för annars är det min ungdomsgeneration som får betala notan.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.