Under decennier talades ständigt om att forskare som knäckte cancerns gåta skulle få Nobelpriset. Nu har vi kommit en bra bit längs vägen. Årets Nobelpris i medicin utgör grunden för ett helt nytt sätt att angripa cancersjukdomar. Immunterapi innebär att kroppens eget immunförsvar används för att döda cancerceller och immunterapi lyfts nu fram som en fjärde grundpelare inom cancervården. Även kemipriset belönar likaledes banbrytande grundforskning. Här handlar det om antikroppar som utvecklas med enzymteknik vilket har banat väg för läkemedel mot autoimmuna sjukdomar och på senare år även mot cancer.
Grundforskningen de senaste decennierna med kartläggningen av det mänskliga genomet och med genombrott som årets Nobelpriser är exempel på, har genererat en medicinsk utveckling som vi aldrig tidigare sett. Och när vi blickar framåt kan behandlingsprinciper som cellterapi och genterapi om fem till tio år mycket väl komma att helt bota sjukdomar som diabetes och blödarsjuka.
Vi kan snart kan gå från att behandla sjukdomars symtom till att rätta till det i kroppen som blivit fel. Att med hjälp att människans egna celler, gener och immunförsvar återställa till ett friskt utgångsläge. Det är en förändring som inte bara räddar livet på många svårt sjuka – det innebär också att vår syn på sjukdomar förändras i grunden.
Den snabba medicinska utvecklingen medför givetvis utmaningar för sjukvården. I dag godkänns och lanseras läkemedel som bedöms ha stor potential tidigare i utvecklingsprocessen. Det innebär att den vetenskapliga evidensen inte är fullständig utan behöver kompletteras. Detta kan bara ske om läkemedlet snabbt når ut till patienterna under noggrann uppföljning.
I dag har svensk sjukvård och instanser som landstingens NT-råd och prismyndigheten TLV ofta en avvaktande hållning inför nya cancerläkemedel. Det ses som bättre att vänta tills läkemedlen har använts och utvärderats mer, vilket innebär att det ska göras av någon annan och någon annanstans. Under tiden får cancerpatienter vänta. Men vem är egentligen någon annan, och var är någon annanstans?
Vi behöver ett angreppssätt som är mindre avvaktande. Sverige borde aktivt delta i kunskapsutvecklingen. Det kan ske genom en ny ordning med en tydlig introduktionsperiod under de första åren efter godkännande av ett nytt läkemedel. Syftet är att patienter ges tillgång till behandling tidigt med noggrann uppföljning. Det ger behandlande läkare erfarenhet och skapar den vetenskapliga evidens som behövs. Ett regelverk för en statligt finansierad introduktionsperiod av viktiga nya läkemedel bör därför läggas fram av den pågående statliga utredningen om ett nytt läkemedelssystem.
Den tidigare regeringen har lyft fram Life Science och ett kontor för Life Science har inrättats tvärs över departementsgränserna. Just nu pågår arbetet med att ta fram en nationell strategi. Nu behövs intensifierade insatser inom flera områden.
Vi måste utföra mer klinisk forskning inom sjukvården. Vi måste göra Sverige attraktivt för internationella forskningsinvesteringar. Vi måste vara ett land där patienter tidigt erbjuds bästa tänkbara behandling under systematisk uppföljning. Vi behöver vara ett land som lockar såväl de främsta läkarna och forskarna, som företagen inom Life Science-sektorn.
Det är dags att vi i Sverige bestämmer oss för vilket land vi vill vara. Tycker vi att det räcker med att dela ut vetenskapliga Nobelpriser – eller vill vi vara ett land som aktivt deltar i den medicinska utvecklingen?
För mig är svaret givet. Vi står inför en helt ny tid som kommer att föra med sig stora förändringar när det kommer till synen på sjukdom och hur vi bygger och organiserar framtidens hälso- och sjukvård. Då måste vi med full kraft bejaka utvecklingen och delta i det som kommer att ge framtidens Nobelpriser.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
