Var är samhället för alla utsatta kvinnor? Det frågar sig Marie Nilsson, syster till Josefin Nilsson, i SVT:s dokumentär om sångerskan och skådespelerskan. Hennes historia har berört och upprört så många av oss. Josefin Nilsson var en av våra allra mest folkkära artister. Få kände till den kamp hon fick utkämpa i det tysta. Hennes berättelse är en av tusen andra berättelser om trasiga kroppar, brutna revben och om kvinnor som har fått sina liv förstörda.
Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå) uppger 25 procent av alla kvinnor att de någon gång har utsatts för brott i en nära relation. År 2017 anmäldes över 10 000 fall av misshandel mot en kvinna i en nära relation och av de misstänkta gärningsmännen var 97 procent män.
Samtidigt vet vi att mörkertalet är enormt – av de som blev utsatta för brott i en nära relation under 2012 uppgav enbart 3,9 procent att de hade polisanmält någon av händelserna. Precis som för Josefin sker våldet vanligtvis i hemmet – den plats som är tänkt att vara en trygg fristad.
Allt för få brott anmäls och andelen som redovisats för åklagare har stadigt minskat de senaste tio åren. Även i de fall som leder till fällande dom är straffen ofta korta – medan kvinnor och barn fortsätter att leva i fara och ofrihet.
Den kroppsliga integriteten och rätten att känna trygghet i sitt hem och i det offentliga rummet är okränkbar. Försvaret av kvinnors trygghet är helt självklar och själva grunden för kvinnors självbestämmande och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Våldet mot kvinnor måste upphöra och det ska vara förövaren – inte offret – som berövas sin frihet.
Därför vill Liberalerna:
- Höja minimistraffet för grov kvinnofridskränkning till 1 år. Då likställs kvinnofridskränkning med grov misshandel, rån och grov utpressning. Döms man för grova eller upprepade brott ska det alltid finnas behandlingsprogram under fängelsetiden. Den som vägrar delta i behandlingsprogram ska inte kunna få villkorlig frigivning i förtid.
- Stärka reglerna om kontaktförbud. Det är orimligt att offret ska behöva vänta på att gärningsmannen bryter mot ett kontaktförbud innan åklagare kan besluta om elektronisk fotboja. Det måste vara hotbilden mot kvinnan som avgör om elektronisk fotboja ska användas direkt eller inte.
- Inrätta fler jourlägenheter och skyddade boenden. Ungefär hälften av Sveriges kommuner saknade tillgång till skyddat boende i den egna kommunen. Tillgången till skyddade boenden är mycket ojämnt fördelad över landet, och det tillhör vardagen att kvinnor nekas plats på skyddat boende helt enkelt på grund av platsbrist. Socialstyrelsen konstaterar att platserna inte räcker till alla som söker plats.
Våld mot kvinnor är ett av de största hoten mot kvinnors frihet. Trots det hamnar dessa frågor ofta långt ned på den politiska dagordningen. Det blir lätt så med frågor som sällan bubblar upp till ytan och som lever sitt eget liv i det tysta.
Dokumentären om Josefin Nilsson går inte att blunda för. Det är en avklädd betraktelse av en levnadsglad kvinna som sakta men säkert mals ned och tappar tron till sig själv och till livet. Våld mot kvinnor är samhällets skamfläck. Det är dags för politiken att gå från ord till handling så att alla människor i vårt samhälle kan andas frihet och leva i trygghet.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
