EU:s Lissabonprogram från 2005 skulle lägga grunden för ett bättre innovationsklimat i Europa. I centrum stod EU:s målsättning om ökad innovationsförmåga, teknikledarskap och sysselsättning. En hörnpelare var att offentlig upphandling skulle gynna innovation och tillväxt. I sammanfattning fastställdes att:
”Offentlig upphandling och myndigheter är viktiga marknadsaktörer som kan stimulera privata investeringar i forskning och innovation. Tjänstemän med ansvar för offentlig upphandling behöver politiskt och praktiskt stöd. Beslutsfattare måste uppmuntra företagen att öka det tekniska och innovativa innehållet i upphandlade varor och tjänster.”
Drygt tio år senare vet vi att de inte blev mycket av de stolta målen. Antalet upphandlingar som främjar innovation inom till exempel miljö, digitalisering eller byggnation är mycket lågt i dag. Ytterst handlar det om att miljoner människor inom EU går arbetslösa i onödan på grund av den den låga innovationstakten, det visar våra beräkningar som baseras på EU-kommissionens uppgifter om storleken på offentlig upphandling i Europa.
Upphandlingsverktygen används inte. Sverige är inte något föregångsland. Ett problem är att övergången från beslut till genomförande inte fungerar. Lösningen är ett tydligare ledarskap.
Ett par exempel:
• I Stockholms läns landstings miljöprogram, ”Miljöutmaning 2016”, står att miljöarbetet ska vara ”banbrytande” och ”stimulera miljöteknisk utveckling”. Deras upphandling av pendelbåtstrafik ledde dock till att de mest miljövänliga alternativen, el- och biogasbåtar som är 100 procent fossilfria, inte hade en chans att vinna mot de omoderna, dieseldrivna, partikelspridande båtarna som hittills haft uppdraget.
• Lysrör står för över 20 procent av energiförbrukningen i Sverige. I dag upphandlas framförallt miljöfarliga lysrör med kvicksilver i stället för moderna, giftfria, LED-lysrör, vilka kan minska förbrukningen med upp till 80 procent. Sverige skulle klara miljömålen 2020 genom att byta till LED-lysrör!
Vad är roten till problemet? Vår erfarenhet pekar på att tjänstemännen får för lite stöd från ledningen – tvärtemot Lissabonprogrammet - och därmed undergrävs förnyelsebesluten. Detta glapp får som konsekvens att fel kriterier används i upphandlingarna. Det saknas en helhetssyn när till exempel olika budgetar betalar lysrören respektive elräkningen. En gemensam budget skulle lösa många problem – en typisk ledningsfråga.
Den svenska offentliga sektorn har en upphandlingsverksamhet som uppgår till 600 miljarder kronor per år. Kommunerna svarar för över tvåtredjedelar av upphandlingen. Sammantaget sysselsätter detta ”storföretag” mer än 1 miljon anställda. Det är sålunda viktigt att de inriktningsbeslut som fattas av politikerna tas på allvar. Tydligheten i själva besluten måste förbättras.
Budskapen till tjänstemännen borde vara: ”De mål för miljö och innovation som vi har satt upp måste genomsyra alla upphandlingar av produkter och tjänster som kan bidra till att vi når målen. Allt annat är tjänstefel.”
Vårt förslag är att börja med de områden som ger störst effekt, exemeplvis: Vilka produkter slukar mest energi? Vilka problem i sjukvården kostar mest pengar? Vilka faktorer i skolan stjäl mest tid från utbildning och lärande? Dessa frågor är utmärkta som utgångspunkt inför upphandlingar av innovativa lösningar.
Men det finns goda exempel i Sverige. Region Skåne är ett sådant. De har satsat på innovationsupphandlingar och lyckats genom att ledningen varit tydlig i sina målsättningar samt uppmuntrat medarbetare att ta initiativ till innovationsupphandlingar. De har formulerat sitt uppdrag, mål och strategi i syfte att tydliggöra riktningen gentemot innovationsupphandling. De ser inte LOU som en begränsning utan en möjliggörare.
Så låt inte bristande ledarskap begränsa vår tillväxtpotential. Genomdriv de politiska besluten med hjälp av tydligt stöd till tjänstemännen i enlighet med till exempel Lissabonprogrammet. Innovationsklimatet lokalt påverkar faktiskt Sveriges konkurrenskraft som nation.inn
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
