Debatt
Asylsökande
14 juni 2016 kl 12:04

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Låt tingsrätterna ta över asylmålen

Migrationsdomstolarnas kapacitet kommer rimligtvis inte räcka till när alla de som sökt asyl i Sverige hösten 2015 ska få sina fall prövade. Men det finns en lösning som garanterar de som överklagar sina avslag en rättssäker handläggning, samtidigt som domstolsprövningen inte drar ut på tiden. Det gynnar såväl enskilda individer som samhället i stort.

Det här är en opinionstext

162 877 personer sökte asyl i Sverige under 2015. Många kommer att få avslag och en majoritet av dem kommer med stor sannolikhet att överklaga i migrationsdomstol. 

Den 22 april 2016 bad Justitiedepartementet 35 instanser - bland dem kammarrätterna, förvaltningsrätterna och Migrationsverket – att inkomma med synpunkter på promemorian Utökade möjligheter för migrationsdomstolar att överlämna mål. Regeringen vill finna lösningar på de problem som det ökande antalet migrationsmål i domstol kommer att medföra. Sista datum för remissvaren var fredagen den 10 juni.

Jag har läst en del av de inkomna remissvaren. En av remissinstanserna, Norrköpings tingsrätt gör en genomgång av hur svenska domstolar är indelade och vilka mål de hanterar. Lagman Lars-Gunnar Lundh vid tingsrätten, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterar en kreativ och nytänkt lösning.

Eftersom det skett en rejäl minskning av antalet mål i tingsrätterna – cirka 13 000 färre 2015 jämfört med 2012 – finns det hos dessa kapacitet att ta sig an ungefär just det antalet asylmål som kommer att tillkomma genom den stora ökningen av antalet asylsökande under 2015. Tingsrätten i Norrköping föreslår att regering och riksdag beslutar att målen under en begränsad period ska handläggas av landets tingsrätter vid sidan av migrationsdomstolarna. Den framhåller att kapacitet i form av lokaler, domare och handläggare finns vid de 48 tingsrätter och om arbetsbördan fördelas på dem blir det ungefär 300 migrationsmål per domstol och år, en blygsam ökning för de flesta tingsrätter. 

För att föregripa frågor om huruvida det finns tillräcklig kompetens vid tingsrätterna för att handlägga migrationsmål, konstateras i remissvaret från Norrköpings tingsrätt:

”Tingsrätterna avgör årligen ett stort antal brottmål där bedömningar om den dömde ska få stanna i riket eller utvisas görs mot bakgrund av reglerna i utlänningslagen. Årligen fattar tingsrätterna närmare 900 beslut om utvisning och bedömer frågan i ett stort antal brottmål i övrigt där utvisning inte beslutas. Vår bedömning är att det inte kommer att medföra några egentliga svårigheter för en tingsrätt att handlägga den här typen av mål.”

När det gäller synpunkter på regeringens förslag framför Norrköpings tingsrätt bland annat följande:

”Det kan på goda grunder rent allmänt ifrågasättas om migrationsmål är av en sådan svårighetsgrad att målen överhuvudtaget ska vara föremål för specialisering i domstol.”

Det uttalandet kommer förmodligen att få en och annan att sätta kaffet i vrångstrupen. Tingsrätten i Norrköping genom lagman Lundh som alltså har tre års erfarenhet som hög chef vid Migrationsverket, påminner också om följande:

”Vad domstolen har att pröva är om den sökande nått upp till gällande beviskrav. Om så är fallet ska tillstånd ges, om så inte är fallet ska ansökan avslås. Tingsrätten har svårt att se vad som konstituerar skäl för att målet ska handläggas på det sätt som sker i dag. Redan av det skälet anser tingsrätten att alla migrationsmål bör handläggas av samtliga förvaltningsrätter.”

Regeringen har agerat snabbt, vilket är nödvändigt, och begärt in remissvar inom en och en halv månad. I ett antal av dessa finns säkert en hel del bra förslag och synpunkter, men också en del mindre bra. Jag har inte tagit del av alla, men av det tiotal remissvar jag hittills läst är det jag refererar till i min text det mest intressanta och nytänkande. Och, som det ter sig, helt genomförbart. Dessutom med många positiva följder för såväl samhälle som individer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.