Debatt
Skolpeng
26 oktober 2020 kl 19:05

Låt oss nyansera bilden av ersättningen till friskolorna

När 85 procent ersättning till friskolorna gällde var det även tillåtet med elevavgifter, men jag antar att avgifter inte ingår i förslaget från dem som vill återinföra den gamla ordningen. Varför ska en elev straffas genom att få lägre skolpeng bara just för hen väljer en friskola, frågar Friskolornas riksförbunds vd Ulla Hamilton.

Det här är en opinionstext

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund

Friskolor blir allt mer populära. Särskilt i vissa grupper. Var femte grundskoleelev sökte sig till en friskola under 2019. Bland elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige sökte sig var fjärde elev till en friskola. Men om friskolor för många är en självklarhet är de ifrågasatta av andra. Inte sällan med missvisande påståenden. 

Ett missförstånd som framförts av friskolemotståndare och som tyvärr såväl DN:s som Expressens ledarsida tagit som en sanning handlar om skolpengens nivå och utformning. Påståendet är att friskolor har ”enklare elever” och därmed är överkompenserade – därför skulle det vara befogat att gå tillbaka till 1990-talets regler där fristående grundskolor bara fick 85 procent ersättning i förhållande till kommunala skolor. Den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola” som nu finns på remiss har ett liknande förslag.

Påståendet är fel ,både i sak och som princip, i alla fall om man i någon mån förespråkar valfrihet i svensk skola. Eftersom friskolor bara har en genomsnittlig överskottsmarginal på 5 procent skulle friskolebranschen i princip raderas. 95 procent av alla friskolehuvudmän har bara en eller två skolor –  de flesta små. När 85 procent ersättning gällde var det även tillåtet med elevavgifter, såsom i Danmark, men jag antar att avgifter inte ingår i förslaget från dem som vill återinföra den gamla ordningen. 

Skolpengen är redan i dag underfinansierad på ett par områden. Det handlar bland annat om att reglerna ger friskolor lägre kompensation för moms än vad kommunal verksamhet får. Hyresmarknaden för skollokaler är dessutom ofta subventionerad för kommunala skolor, medan friskolorna måste skaffa sina lokaler på en konkurrensutsatt marknad. Ett annat exempel är att den schablon som ersätter friskolor för administration är för låg och borde ersättas av kommunens faktiska kostnader. Vi har länge drivit frågan om att friskolepengens beräkning ska göras mer kontrollerbar utan att få något gehör, varken i den nu aktuella utredningen eller någon annanstans. 

Det stämmer att förskoleelever rent statistiskt är ”enklare elever” i betydelsen att deras föräldrar har i genomsnitt högre utbildning. Det avspeglas också i skolpengen, den är i dag i genomsnitt ca 10 procent lägre än för den genomsnittliga kommunala eleven. Redan i dag har nämligen kommuner både frihet och skyldighet att vikta skolpengen efter elevernas socioekonomiska bakgrund. 

Och om det nu mot förmodan skulle vara så att skolpengen är för hög för ”enkla elever”, då är det väl det som ska justeras, inte en generell sänkning av ersättningen för friskolor? Varför ska en elev straffas genom att få lägre skolpeng bara just för hen väljer en friskola?

Det finns också anledning att nyansera bilden av ”enkla elever”. Elevers behov av särskilt stöd följer inte alls statistik eller bakgrundsfaktorer. Elever med välutbildade föräldrar drabbas också av autism, adhd och andra funktionsvariationer som kräver mer resurser. Dessa behov ersätts nästan inte alls genom skolpengen.

Därtill söker sig ofta elever med stödbehov till friskolor, eftersom de vanligen är betydligt mindre än de kommunala vilket innebär en lugnare miljö. Var tredje fristående grundskola har färre än 100 elever. 

En annan ofta återkommande invändning är att kommuner ska ersättas högre än friskolor, eftersom de har ett bredare uppdrag. Det hävdas bland annat i utredningen om en likvärdig skola. En friskola behöver bara ta emot så många elever som byggnaden rymmer och kan sedan tacka nej, medan kommunerna måste ta emot alla elever som söker plats menar man. Men så ser verkligheten inte ut. Många friskolor har ingen kö och bestämmer därför inte sin kapacitet. En friskola måste dessutom varje årskurs bli vald igen av en ny kull med föräldrar och elever till skillnad från kommunala skolor.

När friskolorna fick 85 procent av ersättningen var det några få förunnat att kunna välja en annan skola än den din kommun anvisade dig. Det är först nu de allra flesta har ett alternativ i sin kommun. En utveckling många elever och föräldrar är innerligt tacksam över.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 26 oktober 2020 kl 19:05
Uppdaterad: 3 november 2020 kl 18:15

Skribent

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund