Låt oss fortsätta leva utan aktiv dödshjälp

Ordet eutanasi härrör från grekiskan och kan i princip sägas ha innebörden god död. De som förespråkar aktiv dödshjälp vill få oss att tro att aktiv dödshjälp och en god död är synonymer. Det är långt ifrån sanningen.

Alltför ofta glömmer vi bort att stanna upp och fråga oss själva vad en god död, och kanske än viktigare vad ett gott liv innebär? Ja till Livet menar att vi i Sverige, liksom majoriteten av världens länder, stolt kan fortsätta leva ett gott liv och dö en värdig död utan aktiv dödshjälp. Vi ska fortsatt ha en vård och omsorg som är tillägnad livet och inte döden. Vårdens uppdrag bör nu som alltid vara att döda smärtan och inte patienten.

Förespråkarna för dödsrätt talar ofta om vikten av att få bestämma tidpunkten för ens död. Det framstår nästan som att den omständigheten skulle vara av avgörande betydelse i deras ögon. Det är dock många saker i vårt liv vi inte bestämmer tidpunkten över. Som när vi blir till, när vi föds, när vi hittar vår stora kärlek eller när vi får barn. Det finns många omständigheter som kan bidra till en god död utöver valet av tidpunkt. 

De som förespråkar läkarassisterat självmord och betydelsen av vald tidpunkt verkar framför allt tala utifrån rädslan för eventuell smärta. Det finns dock fler frågor än smärta att ta hänsyn till angående om vi aktivt ska ha ihjäl vårdpatienter. Många räds framför allt inte fysisk smärta utan att bli övergivna av sina familjer, sina vänner och sitt samhälle.

Dödshjälp innebär ytterst sett faktiskt detta. Att vi som släkting, vän och samhälle inte hör att ett rop på dödshjälp i verkligheten är ett rop på hjälp. Om vi skulle legalisera aktiv dödshjälp vänder vi de som behöver oss ryggen, berövar dem genuin omsorg och nöjer oss med ett välfärdsmisslyckande.

För det är en sak att låta en döende avstå från livsuppehållande behandling som är fallet med passiv dödshjälp och därmed låta personen dö en naturlig död. En annan att avsiktligt skada en frisk människa i syfte att han eller hon ska dö. Det är därför som det kallas aktiv dödshälp då en aktiv handling leder till personens död. Stor skillnad.

Dessutom utgår ofta förespråkarna för en för tidig provocerad död att läkare ska vara de som avslutar livet. Är inte detta märkligt då läkaryrket ska värna liv och läkedom? Något raljant skulle man kunna fråga sig om det inte vore mer begripligt att ålägga militären att utföra aktiv dödshjälp än läkarkåren? Aktiv dödshjälp förutsätter att din läkare också blir din bödel. 

Dödslängtan kan minska och till och med försvinna när god palliativ vård och livshjälp kan erbjudas. Detta signalerar att det finns något mer än dödslängtan. Om en människa önskar avsluta sitt liv är inte lösningen att nöja sig med det och avliva personen. Med vetenskapliga framsteg och förbättrad pallitativ vård är och förblir aktiv dödshjälp obefogad. Den enskilda människan bör istället bli mött med så god behandling och omsorg att livet upplevs såväl meningsfullt som värdefullt. Låt oss fortsätta leva utan aktiv dödshjälp.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.