”Låt oss börja en förändring i vår syn på äldre”

För att potentialen ska tas tillvara krävs flera förändringar både i tanke och handling – inte så mycket hos äldre själva som hos omgivningen det vill säga hos oss alla. Det kan dock visa sig svårt eftersom det i Sverige, som Bodil Jönsson uttrycker det, finns ”många spontana negativa associationer med åldrande”. Men vem är äldre? På den frågan finns inget bestämt svar. Uppfattningen varierar både mellan individer och mellan sektorer och arbetsuppgifter. Ålder är således socialt konstruerat – och det är den konstruktionen som ger konsekvenser. 

Beteckningen äldre skulle kunna ge positiva associationer men ger mest negativa? En sådan negativ föreställning är att äldre inte vill jobba längre och en annan att de av olika skäl inte kan. Visst går det att hitta personer som stämmer in på de föreställningarna men vi ska här presentera fakta som visar att det i stort är felaktigt och vad som kan göras för att det ska ändras.

Uppnådd pensionsålder innebar som regel att individen måste lämna sin anställning. Vid neddragningar erbjuds ofta äldre förmåner för att lämna sin anställning i förtid. Men många vill fortsätta att arbeta. Några tar saken i egna händer och startar eget. Redan vid 60-åldern ser vi i nyföretagarstatistiken en ökning som kulminerar vid den officiella pensionsåldern det vill säga 66-67 år. Företagandet är ett bevis på äldres vilja till arbete och relevant kunnande.

Men det framgår också på andra sätt såsom i Trygghetsrådets, TRR, undersökningar och statistik. 2015 var 179 400 personer i åldern 65-74 år sysselsatta - nästan en fördubbling sedan 2005. Det vanligaste är att fortsätta i sitt gamla yrke. Efter många år i arbetslivet har personer en god kompetens som också kan öka med åldern. Men erfarenhet är sällan nog – det krävs ibland kontinuerlig vidareutbildning. Många äldre vill lära sig nytt för att öka sin användbarhet. Det ger ibland också resultat. Av TRR:s senaste studier framgår att 8 procent av de uppsagda tjänstemännen som får stöd av TRR och en ny anställning var 60 år eller äldre. Det är positiva tecken.

Vi behöver alltså att äldre fortsätter arbeta och många äldre vill också fortsätta men hur ska det förverkligas? För det första måste äldre ges en bra behandling och rimliga villkor. Äldre vill inte ses som blivande före detta anställd utan som värdefulla medarbetare som får del av information och kompetensutveckling. I den internationella HR-litteraturen utgör nu så kallad age management ett viktigt spår. I Sverige tycks det ännu så länge vara outvecklat i teorin och sällsynt i praktiken. På senare tid har äldre lockats tillbaka till arbetslivet för att göra insatser i utbildning, socialtjänst och så vidare. Det är, förhoppningsvis, tecken på en växande insikt. 

Företagande används av äldre inte bara för undgå åldersdiskriminering. Också äldre företagare utvecklar idéer och skapar marknader. Äldres företagande utgör ett viktigt utbud som hittills helt negligerats av till exempel det företagsfrämjande systemet. 

Att ändra tankemönster är svårt – svårare än att ändra lagar. Men det är nödvändigt både för oss själva som individer och som samhälle. Att införa flexibla övergångar mellan olika verksamhets- och försörjningsformer skulle vara ett första steg att få flera äldre att både vilja och kunna stanna på marknaden både som anställda och företagare. Låt oss börja en förändring i vår syn på äldre – från problem till lösning på behovet av arbetskraft. Det största motståndet sitter i våra värderingar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.