Regeringsbildningen Hela debatten

Låt nytt valsystem skapa ordning i politiken

Märkliga talmansrundor och oklara styren. Svårigheten att få fram en regering visar att vårt proportionella valsystem inte fungerar och extra tydligt är det i kommunpolitiken. Det är dags att vi ser oss om efter ett bättre system, skriver Roger Mogert (S).

Jag har alltid på principiella grunder hävdat att vårt proportionella valsystem är överlägset exempelvis det brittiska eller amerikanska systemet med mestadels enmansvalkretsar. Vårt system har gjort att alla röster räknats, att väljarkåren speglats tämligen korrekt i parlamenten och att valen fokuserat mer på politik och ideologi och mindre på person och karaktär.

Enmansvalkretsarnas fördelar, med exempelvis ett personligare ansvar gentemot väljaren, har känts som en mindre sak i sammanhanget. Det har varit viktigare att väljaren kunnat fatta rationella beslut och fått det den röstat för.

I dag är läget annorlunda. Sverige är på väg att följa andra länder med proportionella valsystem mot en fragmentering av politiken. När jag växte upp var det fem partier i riksdagen. Nu är det, än så länge, åtta.

Extra tydligt blir det i kommunpolitiken. Snabba kast har skett och nya partier bildats. Fler och fler partier tar plats i de lokala parlamenten och partierna går allt mer mot att bli jämnstora. Medialt fokus är nyckeln till framgång och ju mer jämlikt den mediala uppmärksamheten fördelas desto mer jämnstora blir sannolikt partierna.

Det gör ironiskt nog att det blir svårare för väljaren att veta vad den får. Den moderata väljare i Stockholm som röstade för en annan trafikpolitik drog exempelvis en nitlott. En och annan socialdemokratisk väljare i Nybro kan rimligen ha satt kaffet i halsen när SD röstade för S-styre i kommunen.

Sammantaget gör utvecklingen att vi kommer få allt svårare att bilda regeringar. Det vi just nu genomlider i form av märkliga talmansrundor och gruppövningar med partiledarna är sannolikt inte en engångshändelse. Det riskerar att vara framtidens formel.

För mig leder det till slutsatsen att vi måste se över och ändra vårt valsystem. Om ett verktyg slutar fungera tar man ett annat. Om detta system nu leder till röriga val och oklara styren måste vi se oss om efter ett annat. Kanske är det dags att göra försök med enmansvalkretsar i några kommuner eller landsting?

Det vore dock naivt att tro att ett land som inte ens kan komma överens om vilken regering som borde bli konsekvensen av ett givet valresultat enkelt skulle kunna enas om en reform av valsystemet. Alla förändringar riskerar ju att gynna eller missgynna något parti. Det kan dock inte vara ett argument för att inte lyfta frågan.

Inte heller är alternativet nödvändigtvis att ställa det svenska tämligen strikt proportionella systemet mot ett av brittiskt slag, med nästan enbart enmansvalkretsar. Det finns både många saker att titta på inom det nuvarande systemet och goda möjligheter att blanda de olika systemen. Kanske har Tyskland och Nya Zeeland rimligare system att inspireras av än Storbritannien och USA?

Oavsett tror jag att tiden är inne för att se över valsystemet. Ingenting tyder just nu på att problemet kommer att bli lättare att hantera i framtiden eller att det skulle lösa sig självt. Prognosen för självläkning är nog att jämföra med den för hål i tänderna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.