Replik. Liberalernas Mats Persson uppmärksammar att vi lärare steg för steg har kommit att belastats med allt mer administrativa arbetsuppgifter och en totalt sett ökad arbetsbelastning. Perssons beskrivning av lärares arbetssituation är helt korrekt – dessvärre!
Många lärare går i dag hem från jobbet och känner att de skulle kunna ha gjort mer för sina elever, om inte arbetet tyngts med så omfattande dokumentation och administration. Den höga arbetsbelastningen är den huvudsakliga orsaken till de höga sjukskrivningstalen bland lärare.
Det här är en utveckling som pågått under lång tid. Inte minst under de åtta år som Liberalerna innehade posten som skol- och utbildningsminister. Liberalerna har fört en politik som är en del av problemet.
Den liberala skolpolitiken har haft starkt fokus på till exempel nationella prov, inspektion av skolor, detaljerade kursplaner och inrapportering av olika uppgifter till skolmyndigheterna. Lärarförbundet ser fram mot en omsvängning från Liberalerna. Låt lärare vara lärare – inte administratörer!
Perssons lösning är att andra yrkeskategorier måste in i skolan och avlasta lärarna. Lärarförbundet välkomnar det, till exempel i form av fler administrativa lärarassistenter. Men det är bara halva lösningen. Det är uppenbart för alla oss som verkar inom skolan att mycket administration är helt onödig. Det är dags att rensa bordet!
Persson skriver att uppföljning och kontroll är viktigt och verkar inte fullt ut ha förstått att det är något som svensk skola inte lider någon brist på. Tvärtom. Det är bristen på tillit till lärarkåren som är problemet. Svensk skola tyngs i dag av en byråkratisk överstyrning.
Det samtliga utbildningspolitiker måste förstå är att det är dags att rensa bort allt som lärarkåren inte har efterfrågat för att göra ett bra jobb. Den självklara drivkraften för varje lärare är mötet med barnen och eleverna. Den självklara drivkraften för våra skolpolitiker måste bli att säkerställa att lärarna har rätt förutsättningar i det mötet.
Det betyder att politikerna alltid behöver ställa sig frågan på vilket sätt uppgifter som leder till mer administration verkligen är nödvändiga. Bidrar de verkligen till bättre kunskaper hos barn och elever, stärker de likvärdigheten eller gör de lärararbetet mer effektivt?
Det behövs en hel palett av åtgärder för att dokumentation och inrapportering ska upplevas som relevant, rimlig och meningsfull. Det som krävs är en grundlig systemkritik som rensar upp i mängden krav och skyldigheter och som vilar på en genuin tilltro till den professionella kompetens som vi lärare och skolledare besitter. När en sådan insikt realiseras i verklig politisk handling, så kan jag lova att resultaten i skolan kommer att peka uppåt och sjukskrivningstrenden för lärare peka neråt.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
