Debatt
Driftsformer
9 juni 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Låt kvalitetskrav styra välfärden

Välfärden i Sverige står inför enorma utmaningar. Vi har varken råd eller tid att fortsätta diskutera fel frågor. Producenter av vård- och omsorgstjänster bör styras med kvalitetskrav, inte med strypt konkurrens.

Det här är en opinionstext

När vård- och omsorgsfrågor debatteras på nationell nivå beskrivs förekomsten av fristående utförare ofta som ett bekymmer. Perspektivet är märkligt, särskilt då erfarenheten visar att konkurrens bidrar till nytänkande och förbättrad kvalitet. Även de offentliga utförarna blir bättre av att det finns fristående konkurrenter. Detta är en erfarenhet som är väl spridd bland dem med insikt i branschens utveckling.

När undersökningsföretaget Skop nyligen frågade socialchefer i landets kommuner om fristående utförare inom socialtjänsten var bilden överväldigande positiv. 78 procent av socialcheferna tycker att de fristående utförarna bidrar till att utveckla kvaliteten inom socialtjänsten. Hela 80 procent tycker att socialtjänsten kan uppnå goda behandlingsresultat genom att använda fristående utövare.

I undersökningen, som utfördes på uppdrag av branschorganisationen Svensk Vård, intervjuades drygt 100 socialchefer i kommuner med olika politisk färg. Många av socialcheferna har arbetat i flera kommuner och de flesta bedömer att deras kommun inte skulle klara sitt uppdrag utan att anlita fristående utförare.

Alltså, de fristående utövarna behövs. Så vad är problemet? 

Tyvärr utgår den politiska debatten inte från hur verkligheten ser ut. För en del politiker är motståndet mot fristående utförare en ideologisk fråga, de bryr sig egentligen inte om kvaliteten på verksamheten. Visst, de tar gärna upp kvalititetsbrister hos fristående utförare och använder dessa som ett slagträ i debatten. Men när motsvarande kvalitetsbrister förekommer hos offentliga utförare väljer de istället att ligga lågt.

För vanliga människor, vård- och omsorgstagare och deras anhöriga, är det däremot kvaliteten som är viktig, inte driftsformen. 

Det behövs en förändring i styrningen av välfärdstjänster som innebär att kvaliteten blir det som granskas och avgör. Driftsformen är i sig mindre intressant, bara verksamheten är av god kvalitet och kostnadseffektiv. Om kvaliteten sätts i fokus är det självklart att fristående och offentliga aktörer ska granskas på lika villkor. Kvalitetsbrister är lika oacceptabla oavsett driftsform.

Tyvärr är kvalitetsgranskningen och uppföljningen inom social omsorg kraftigt eftersatt. Delvis är detta ett arv från tiden då nästan all social verksamhet bedrevs i offentlig regi och då ansågs uppföljning som mindre viktig, delvis ett resultat av ett politiskt ointresse för kvalitetsfrågor och uppföljning. 

Medlemmarna i Svensk Vård, som utgörs av fristående aktörer inom vård, omsorg och behandling, tycker att kvaliteten på de tjänster som produceras ska få större betydelse. Därför föreslår Svensk Vård följande tre åtgärder:

1. Utveckla en nationell kvalitetsuppföljning inom vård och social omsorg värd namnet. Börja med några få kvalitetsindikatorer som alla utförare kan leverera och som alla kan ta del av. Vi vet att bättre uppföljning driver kvalitetskonkurrensen framåt och sätter vård- och omsorgstagarna i förarsätet.

2. Förändra ersättningssystemen så att rätt eller hög kvalitet ger bättre ersättning. Då skapas ytterligare drivkrafter för alla oavsett driftsform att förbättra kvaliteten, vilket tyvärr inte alltid är fallet i dag – då främst låga kostnader premieras. 

3. Ge Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ökad frihet att utforma sitt arbete och mer resurser så att de kan utföra mer tillsyn. Det är en viktig åtgärd för att motverka oseriösa aktörer och ger ökad säkerhet för vård- och omsorgstagare. Även stickkontroller utan förvarning bör utföras.

Välfärden i Sverige står inför enorma utmaningar. Vi har varken råd eller tid att fortsätta diskutera fel frågor. Producenter av vård- och omsorgstjänster bör styras med kvalitetskrav, inte med strypt konkurrens.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.