”Låt inte våldets logik styra flyktingarnas öde”

Sedan flera veckor protesterar hundratals unga ensamkommande flyktingar från Afghanistan mot hotet att utvisas till ett krigshärjat och osäkert land.

Säkerhetsläget i Afghanistan fortsätter att försämras. Under 2016 skadades eller dödades 11 000 civila, enligt en rapport från Migrationsverket, och de senaste månaderna har dödssiffrorna stigit ytterligare. För några dagar sedan genomfördes en ny terrorattack mot en moské i Kabul och över 30 personer dödades.

Visserligen skärpte Migrationsverket i veckan sin bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan. Men verket hävdar fortfarande att vissa delar av landet är säkra, och att det därför finns ett "inre flyktalternativ". Det innebär att utvisningarna kommer att fortsätta.

Därför måste våra folkvalda politiker ingripa och lagstiftningsvägen se till att utvisningarna till Afghanistan upphör. Argumentet att man kan skicka tillbaka asylsökande till vissa ”säkra” regioner är inte hållbart. Det är uppenbart att kriget och våldshandlingarna sprider sig. Många ensamkommande flyktingar är shiamuslimska hazarer, som är särskilt utsatta för hot och attacker från såväl talibaner som grupper närstående IS.

Afghanistans flyktingminister Seyyed Balkhi vädjade nyligen om att Sverige skulle stoppa utvisningarna av afghanska medborgare. Det är uppenbart att de afghanska myndigheterna där inte har kapacitet att ge skydd till de som sänts tillbaka, vilket nu också den norska migrationsmyndigheten konstaterat.  

Politikerna kan inte gömma sig bakom Migrationsverkets bedömningar. Det går att sätta stopp för utvisningarna utan att det innebär ministerstyre, bara den politiska viljan finns. Riksdagen kan besluta om en form av amnesti för de afghanska flyktingar som nu befinner sig i Sverige. En sådan lagstiftning på förslag från den rödgröna regeringen skulle sannolikt ha goda förutsättningar att få parlamentariskt stöd från åtminstone ledamöter från Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet.

Vice statsminister Isabella Lövin tog upp frågan i sitt sommartal häromdagen. Hon påpekade att handläggningstiderna för de asylsökande varit extremt långa och att många yngre hinner fylla 18 år innan beslutet med följd att många fler riskerar att utvisas. ”Miljöpartiet vill ge de här ungdomarna en ny chans att få stanna i Sverige. Jag uppmanar andra partier att samarbeta med oss för att göra det möjligt”.

De ansvariga politikerna understryker att det är viktigt att den svenska flykting- och asylpolitiken är långsiktig och förutsägbar. Men ingen lagstiftning är huggen i sten. År 2016 införde ju Sverige just en tillfällig asyllagstiftning, där permanenta uppehållstillstånd tillfälligt ersattes av tillfälliga uppehållstillstånd och möjligheterna till familjeåterförening begränsades kraftigt. Så visst går det att ändra eller genom nya regler göra undantag från gällande politik, om bara viljan finns.  

Det finns i Sverige ett brett och starkt folkligt engagemang för de afghanska ungdomarnas öde. Människorättsorganisationer, fackföreningar, kyrkor och samfund, civilorganisationer, läkarorganisationer, olika nätverk och många, många människor samlas kring en vädjan om att låta dessa människor stanna i Sverige. Bland de borgerliga partiledarna har Jan Björklund och Annie Lööf ställt sig bakom kravet på att utvisningarna ska stoppas.  

De afghanska flyktingarna i Sverige som hotas av avvisning är en förhållandevis liten grupp. Deras sittmanifestation är en tydlig och enträgen uppmaning till oss som medmänniskor att inte låta våldets och likgiltighetens logik styra över flyktingarnas öde.  

Det är nog nu. Sluta utvisa människor till Afghanistan.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.