Låt inte smittan få fäste på våra äldreboenden igen

Spridningen av covid-19 ökar sedan några veckor på nytt i äldreomsorgen. Utvecklingen är mycket allvarlig. För att minska samhällsspridningen, som återigen riskerar att drabba sköra personer på äldreboenden hårt, måste var och en följa de restriktioner och regler som nu gäller.

Det är också helt avgörande att kommuner och regioner fortsätter att arbeta systematiskt utifrån rekommendationer och stödmaterial samt lärdomar från våren. Under pandemin har ett omfattande och snabbt arbete gjorts för att förbättra vård och omsorg för äldre, och bromsa smittan. Arbetssätt har ändrats, bland annat så att särskilt avdelad personal arbetar med dem som har covid-19. Ett kunskapslyft har gjorts och fler som arbetar i äldreomsorgen följer de bindande reglerna för basala hygienrutiner. Även tillgången till testning, smittspårning och skyddsutrustning har blivit bättre. De här förbättringarna behöver nu upprätthållas.

Samtidigt finns brister av mer strukturell karaktär kvar att åtgärda. Socialstyrelsen har länge påtalat att den kommunala vården måste stärkas så att resurser och kompetens motsvarar de medicinska behov som finns på äldreboenden i dag. Den ökande smittspridningen förstärker vikten av ett antal åtgärder för att alla äldre ska få en god medicinsk omvårdnad:

• Tillgången till läkare på äldreboenden måste bli bättre. Regionerna, som ansvarar för läkarvården i de kommunalt finansierade boendena, måste säkerställa att läkarnärvaron är så hög att alla kan få individuella medicinska bedömningar och den vård de behöver. 
• Alla som behöver ska få en namngiven fast läkarkontakt i primärvården, bland annat för att förbättra kontinuiteten. Det är reglerat i lag, men tillämpas olika i regionerna. För att möjligheten till fast läkarkontakt ska införas på ett likvärdigt sätt i hela landet arbetar Socialstyrelsen med nationellt stödmaterial till vårdgivarna.
• Antalet sjuksköterskor och annan legitimerad personal i äldreomsorgen måste öka. Sjuksköterskan har en nyckelroll när det gäller omvårdnad, basala hygienrutiner och för att bedöma individens behov av läkarbedömning. Sjuksköterskor på äldreboenden ansvarar för många – i snitt 24 patienter på vardagar och 167 på helger. Samtidigt råder stor brist på sjuksköterskor. Det nya nationella vårdkompetensrådet har som uppgift att stödja en god kompetensförsörjning.
• Det medicinska perspektivet i äldreomsorgen behöver stärkas genom att kommunens medicinskt ansvarig sjuksköterska (Mas) får en stark ställning i kommunens ledning.
• Det är viktigt att lägstanivån på kompetensen höjs och att kunskapsnivån blir mer likvärdig när det gäller den största yrkesgruppen i äldreomsorgen – undersköterskorna. Detta är på gång, och Socialstyrelsen har föreslagit nationella kompetenskrav för yrket, som ett underlag för regeringens fortsatta arbete på området.

Även den pågående omställningen mot en god och nära vård gynnar personer med stora vårdbehov, varav många är äldre. Genom att flytta tyngdpunkten från sjukhusen till primärvården främjas kontinuitet i vården, personcentrerad vård, förebyggande insatser och tillgänglighet. För att omställningen ska fungera måste kommun och region genomföra den i nära samverkan.

Mycket av verksamheten på äldreboenden har bra kvalitet och fokus på ett gott socialt omhändertagande, samvaro och livskvalitet. Dessa delar måste kompletteras med god omvårdnad och medicinsk behandling. Det är nödvändigt – både för möjligheterna att skydda de äldsta och sköraste och för att ge en god vård och omsorg även under pandemin.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.