Forskning

Låt forskare pendla mellan akademier och näringsliv

I den rödgröna regeringens första forskningsproposition betonas vikten av samverkan mellan den akademiska forskningen och det omgivande samhället, inte minst näringslivet. Frågan är om den akademiska världen har tillräckliga förutsättningar för att gå regeringen till mötes. Har våra forskare rätt förutsättningar för kunna hålla balansen mellan de globala och nationella samhällsutmaningarna och den fria forskningen?

Det är många samhällsutmaningar som räknas upp i regeringens forskningsproposition, förhoppningarna på forskningen är stora. Några exempel: Hälsa, hållbart jord- och skogsbruk, säker, ren och effektiv energi, smarta, gröna och integrerade transporter, klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror, säkra samhällen. Allt detta kräver en omfattande samverkan och en akademisk kultur som både tillåter och belönar sådan samverkan.

Regeringen konstaterar att det måste bli lättare för forskare att byta karriär mellan lärosätena och näringsliv, offentlig sektor eller andra delar av det omgivande samhället. ”Ett centralt ansvar för universiteten och högskolorna är hur meriteringssystem och meritvärdering ska utformas och tillämpas för att främja en sådan ökad mobilitet” heter det i propositionen. Det är en underdrift. Det krävs en högelastisk gräns mellan lärosätena och samhället, där det går att vara i båda världarna samtidigt. Det ska gå att starta och driva företag parallellt med forskningen, samtidigt som det måste vara en självklar möjlighet att ha en fot kvar i lärosätet även för den som har valt att ta med resultatet av sin forskning ut i samhället.

För att åstadkomma det måste dagens meritvärderingssystem måste förändras i grunden. Det måste vara lika meriterande att sitta i en bolagsstyrelse eller skriva en affärsplan som att stå i laboratoriet eller skriva en vetenskaplig artikel. Så är det inte i dag. Forskare riskerar dessutom kritik i medierna om deras samarbete med företag renderar någon form av ersättning. Att förutsätta att den så omhuldade samverkan ska ske utanför arbetstid och utan ersättning är orimligt.

Detta dubbelseende i den akademiska kulturen bygger inte broar utan murar mellan akademierna och omgivningen. Vi ser ofta hur lovande forskare väljer att hoppa av innan de har slutfört sina projekt, för att fortsätta karriären som anställda i företag eller som entreprenörer. Hade de kunnat leva kvar i båda världarna så hade de bättre kunnat bidra till hanteringen av de samhällsutmaningar som regeringen talar om. 

Så här behöver det inte vara. I USA och många andra länder anses det meriterande i båda riktningarna att samverka. Företagen vill gärna att deras medarbetare fortsätter sin akademiska forskning, akademierna ser fördelarna med att deras forskare har breda kontakter med näringslivet. Att sitta i en bolagsstyrelse är lika meriterande som att stå i laboratoriet.

Life Science-sektorn i Skåne och medicinska Fakulteten vid Lunds Universitet satsar hårt på att bli draglok i den här processen. Life Science Innovation Board Skåne har tagit många viktiga steg för att hantera de hinder som fortfarande finns, med konkretiserade meriteringsgrunder och lämpliga utbildningspaket inom samverkan, nyttiggörande och innovation. Under 2017 kommer vi att arbeta med nya modeller för finansiering av innovationsprojekt i tidig fas. 

Vi hoppas att alla andra gör liknande saker, annars blir det svårt att nå målen som regeringen har satt upp. De svenska högskolornas julklapp till sina forskare borde därför vara ett tydligt besked till alla sina studenter och forskare: Du är lika värdefull för oss och samhället utanför oavsett om du väljer att stanna hos oss, lämna oss eller pendla mellan oss och samhället utanför!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.