Debatt
Kommuner
5 juni 2019 kl 19:05

Låt Danderyd bli ett avskräckande exempel!

Skatteutjämningssystemet duger inte som förklaring till chockhöjningen av skatten i Danderyd, menar Sofia Linder, chefekonom Skattebetalarna, som undrar varför inte revisorerna har larmat. 

Det här är en opinionstext

Häromdagen meddelade majoritetsstyret M, KD och L i Danderyd att de föreslår en skattehöjning med 1 krona och 40 öre nästa år, och sätter därmed snudd på svenskt rekord i kommunal skattehöjning. Även i år höjdes skatten med 20 öre, så på bara två år handlar det om en skattesmäll på 1,60 kronor per hundralapp för Danderydsborna. Kommunstyrelsens ordförande Hanna Bocander (M) menar att kommunen parallellt med skattehöjningen ska göra en omfattande kostnadsöversyn. Det är bra, och givetvis är det bättre sent än aldrig. Men den stora frågan är ändå: varför först nu? Varför ingen dragit i nödbromsen tidigare? Varje förtroendevald i Danderyd är sina väljare svaret skyldig.

Den enda konkreta förklaring som ges till den kommande chockhöjningen av skatten är att Danderyd är hårt drabbad av det kommunala utjämningssystemet. Det är visserligen sant, och att Danderyd varje år tvingas betala 17 000 kronor per invånare till andra kommuner – inte till obetydlig del på grund av deras politiska misslyckanden – är inte rimligt. Att Danderyd efter skatteutjämning har 3 700 kronor mindre i skatteintäkt per invånare än den största mottagaren av utjämningsbidrag, Malmö, är ett tydligt exempel på att utjämningssystemet är felkonstruerat och behöver göras om i grunden. Men skatteutjämningssystemet är inget nytt påfund och duger inte som förklaring till chockhöjningen.

Den kommunala verksamhetens kostnader i Danderyd har under en längre period har överstigit skatteintäkterna samtidigt som intäkterna blivit lägre än budgeterat. Kommunens resultat har därför varit beroende av intäkter från försäljning av kommunal mark – men inte ens det har hjälpt de senaste åren. Så kan inte en kommunbudget skötas. Enligt kommunstyrelsens ordförande Hanna Bocander (M) befinner sig kommunen i ett ekonomiskt krisläge och hon varnar för ett underskott i budgeten på 220 miljoner kronor vid årets slut.

I valrörelsen för mindre än ett år sedan skriver dock Hanna Bocanders parti inte ett ord om en ekonomi i kris i sitt handlingsprogram för Danderyd 2019–2022. Tvärtom strösslas det med satsningar på alltifrån välskötta parker till fler båtplatser och nya sporthallar. Vackra ord står att läsa om att ordning i ekonomin är en förutsättning för ett starkt Danderyd, och att den moderata ledningen under många år lyckats förena låg skatt med hög kvalitet inom välfärden tack vare målmedvetet arbete och tydliga prioriteringar.

Det var då. I dag är läget plötsligt helt annorlunda. Tyvärr verkar alla partier varit lika goda kålsupare. Inget parti har dragit i nödbromsen, ingen har kommunicerat hur det egentligen står till med ekonomin och ingen i kommunfullmäktige har reserverat sig mot besluten om att ta med försäljningsintäkter av kommunal mark i budgeten för att finansiera kommunens verksamheter. Man undrar vad Danderydsborna gjort för att förtjäna sina politiker? Man kan också fråga sig varför inte revisorerna larmat om detta.

Sent omsider verkar kommunens politiker nu vaknat. Enligt majoritetsstyret ligger fokus på att få kontroll på ekonomin, kapa kostnader och prioritera hårdare. Utöver skattehöjningen föreslår kommunledningen besparingar och effektiviseringar för år 2020 på sammanlagt 60 miljoner kronor, och menar att siktet är inställt på att kunna sänka skatten igen under mandatperioden. Låt oss hoppas det. Låt oss också hoppas att Danderyd kan utgöra ett avskräckande exempel för andra kommuner runtom i landet.

Kontroll på intäkter och utgifter, tydliga budgetramar, stark kommunal revision och en långsiktig ekonomisk plan för såväl hög- som lågkonjunktur är det minsta landets kommuninvånare och skattebetalare borde kunna förvänta sig av sina förtroendevalda. Exemplet Danderyd visar också tydligt att det är dags att skärpa kraven på den kommunala revisionen. Kan medborgarna inte förvänta sig en opposition som granskar majoritetens beslut så bör man åtminstone kunna förvänta sig att en revision blottlägger missförhållanden. Så är inte fallet i dag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.