Debatt
Skola
20 augusti 2018 kl 05:15

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Lärarnas arbetsbelastning måste minskas

Arbetsbelastningen är det främsta skälet till att många lärare väljer att lämna yrket i förtid. Om vi ska lyckas motarbeta lärarbristen måste de ansvariga snarast inse allvaret och genomföra åtgärder som minskar stressen.

Det här är en opinionstext

Den viktigaste frågan just nu för Sveriges lärare är den orimliga arbetsbelastningen. Arbetsbelastning utgör det främsta skälet till att många lärare lämnat yrket i förtid. I SCB:s stora undersökning bland lärare som lämnat yrket uppger hela 7 av 10 lärare att de lämnat yrket på grund av stress och hög arbetsbelastning. 

Den dåliga arbetsmiljön är alltså en starkt bidragande orsak till den alarmerande lärarbristen. Enligt Skolverkets lärarprognos från 2017 kommer det den närmsta femårsperioden att behöva rekryteras 77 000 lärare.

I Sverige fanns 2013 cirka 66 000 yrkesaktiva personer med en lärarexamen, men som arbetade med något annat enligt SCB. Omräknat mot de lärare som lämnat yrket har 46 000 av dessa 66 000 lärare lämnat yrket på grund av arbetsmiljön.

Ansvariga måste förstå allvaret i och konsekvenserna av att lärarna har en bristande arbetsmiljö och hög arbetsbelastning. Stat och huvudmän behöver ta ett samlat ansvar för arbetsbelastningen. Lärarnas arbetsgivare måste inse behovet av långsiktigt bra arbetsvillkor för att få lärare att vilja stanna kvar, samtidigt som man rekryterar nya lärare.

Det är hög tid för åtgärder som leder till en konkret förbättring för lärarna. En sådan reform är att staten ger ett finansiellt stöd för att anställa lärarassistenter. Men för att reformen ska bli framgångsrik krävs följande:

  • Assistenternas arbetsuppgifter ska utgå ifrån de specifika behov som finns hos varje enskilt arbetslag eller på varje enskild skola. Det kommer alltså att se olika ut och kräva olika typer av kompetens. Det viktiga är att det måste få avgöras av lärarna. 
  • Lärare gör en mängd arbetsuppgifter som någon annan kan göra. Till exempel vara rastvakt och matvakt, fylla i närvarorapporter, kopiera undervisningsmaterial, boka föräldramöten, skicka ut information om friluftsdagar, låna ut basketbollar på raster eller följa en grupp elever till ett omklädningsrum, liksom att sköta mentorsuppgifter. Dessa uppgifter skulle kunna ingå i en tydlig arbetsbeskrivning för en lärarassistent.
  • Gör inte assistenterna beroende av handledning. Lärarnas arbetslag är den naturliga organiseringen av lärarassistenter. Därför bör beräkningarna av hur många assistenter som behövs beräknas utifrån lärararbetslagens olika storlek i de skolformer som bör omfattas av reformen. Genom att göra på detta sätt, tillsammans med en tydlig arbetsbeskrivning, skapas en verklig avlastning för lärarna utan att de behöver lägga tid på att handleda och instruera assistenterna i vad de ska göra. Detta är mycket viktigt.
  • Det kanske viktigaste med en lärarassistentreform är att man från statens sida i regelverken markerar att en assistent aldrig kan ersätta en lärare. Assistenterna ska finnas i skolan för att frigöra tid för lärarna att planera och följa upp sin undervisning, inte för att själva bedriva undervisning. Lika lite ska en assistentreform genomföras för att varje lärare ska undervisa mer än vad de redan gör. Syftet är att ge lärarna förutsättningar att bedriva en kvalitativ undervisning, och göra deras nuvarande arbetsbelastning rimlig. 

Liberalerna har redan presenterat ett förslag om lärarassistenter, ett förslag som sittande regering välkomnat. Vi kräver nu att övriga partier ger besked så att kommande regering direkt kan ta tag i att utforma ett skarpt förslag utifrån det innehåll vi skisserat och med en hållbar finansiering. Det är denna typ av konkreta insatser som nu behövs för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och för att vi ska kunna motverka lärarbristen.

Vi i Lärarnas Riksförbund kommer aktivt samla in partiernas förslag för hur lärarnas arbetsbelastning ska kunna minskas. Vi förväntar oss leverans innan valdagen.
 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.