Skola

Lärarlegitimation var en nödvändig reform

Svensk skola har stora problem. Likvärdigheten är eftersatt och läraryrkets attraktivitet urholkad. Den tidigare Alliansregeringen gjorde ett försök att vända utvecklingen och införde lärarlegitimationen. Alla elever har rätt att möta utbildade och legitimerade lärare i klassrummet. Det borde vara en självklarhet.

REPLIK. Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU och gruppledare för kristdemokraterna i utbildningsnämnden i Stockholms stad, skriver i inlägget Misstag av Alliansen att införa lärarlegitimation att det var ett misstag att införa krav på lärarlegitimation.  Och, eftersom vi har en stor lärarbrist så bör, enligt honom, lärarlegitimationsreformen avskaffas. 

Carlsson skriver att ”kravet på lärarlegitimation underlättar inte direkt”. Det är exakt samma inställning som gjort att skolans huvudmän kunnat komma undan med att inte ha behöriga lärare i klassrummen.  

I kölvattnet efter 90-talets ekonomiska kris, skolans kommunalisering och friskolereformen exploderade antalet obehöriga i skolan. Trots att skollagen ställde krav på lärarexamen för tillsvidareanställning såg huvudmännen detta mer som en rekommendation än ett absolut krav.

Huvudmännen prioriterade inte heller lärares löner och professionsutveckling, vilket bidrog till att andelen obehöriga lärare ökade. Attraktiviteten i yrket gick förlorad och söktrycket till lärarutbildningarna sjönk. För sju år sedan infördes krav på lärarlegitimation tillsammans med skärpta behörighetsregler. 

De skärpta behörighetskraven signalerar även vikten av lärares ämneskunskaper, vilket flera studier visar är en av de en av de enskilt viktigaste faktorerna för vad som utmärker god undervisning.

Med legitimationsreformen blottades bristen på utbildade lärare som funnits i flera decennier. Skolans huvudmän har misskött den centrala uppgiften – nu kan de inte det längre. Att ta bort kravet på legitimation skulle vara att ta kliv tillbaka. Det ska vara höga krav för att vara lärare! 

Statistik från SCB visar att cirka 40 000 utbildade lärare idag arbetar någon annanstans än i skolan. Vi måste satsa på lärarnas arbetsmiljö och löneutveckling för att få så många av dem som möjligt att återvända till skolan.

Där har vi ytterligare ett stort problem. Lärare är kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Utifrån ett livslöneperspektiv är det i dag dessutom en förlustaffär att bli lärare. Det är ohållbart.

Det är bra att Kristdemokraterna i Stockholms stadshus vill öka antalet karriärtjänster och investera i de lärare som redan finns i staden. Det finns inget som hindrar dem. Det är även bra att de lyfter behovet av starkt skolledarskap. 

Men att, som jag menar att Carlsson gör, skylla skolans kris på att lärare och rektorer gör ett dåligt jobb är en inställning som gör mig upprörd och som helt ignorerar de problem som finns. Den omöjliggör dessutom en nödvändig förändring och riskerar att göra situationen, med lärarbrist och elever som inte får den undervisning de har rätt till, långt värre än den är idag.

Ska vi stärka den svenska skolan är det hög tid att lösa de problem som vi vet existerar i dag, inte skapa nya problem att lämna över till kommande generationer. 
 
Det är riktigt allvarligt
när en ledande KD-politiker i landets största kommun går ut och försöker sänka den reform som vi lärare under årtionden slagits för. Jag utgår från att deras partiledare Ebba Busch Thor tar tydligt avstånd från dessa tankar. Vi förutsätter att alliansen inte är beredd att rulla tillbaka denna viktiga reform.
 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.