Debatt
Lärare
29 april 2018 kl 08:10

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

För lärarkreativitet krävs inte förtroendearbetstid

Möten och konferenser lärare emellan är en förutsättning för all skolutveckling, medan förtroendearbetstid inte matchar den typ av kreativitet som är viktig för läraryrket. Patrik Finn svarar på Anne-Catherine Ernhalls replik. 

Det här är en opinionstext

Patrik Finn
fd lärare och skolledare, trumpetare och gitarrist, utvecklingsledare

Jag vill inleda med att tacka Anne-Catherine Ernhall för att hon tog sig tid att replikera på min artikel på ett så sakligt och professionellt sätt.

Anne-Catherine Ernhall uttrycker i sin replik att: ”Det handlar om att organisera arbetet så att det som har bäst bäring på elevernas utveckling och resultat prioriteras” och det var ju det som var huvudpoängen i min artikel, så här är vi helt eniga.

Vår stora skiljepunkt är dock att vi ser helt olika på hur man ska organisera detta arbete och vilka förutsättningar som måste råda för att lärarna på bästa sätt skall kunna utföra sitt uppdrag. Jag håller helt med Anne-Catherine Ernhall om att lärares förutsättningar för att utföra sitt uppdrag är en oerhört viktig fråga, vi är bara väldigt oense om vilka förutsättningar dessa är. Artikelförfattaren ifrågasätter till exempel nyttan med ”den tid som redan idag läggs på möten och konferenser”, medan jag ser möten lärare emellan som en förutsättning för all skolutveckling, så här står vi verkligen långt ifrån varandra.

Artikelförfattaren menar att ”Förtroendearbetstiden är // en oerhört viktig komponent i det kreativa och krävande arbetet som lärare”. Efter att ha befunnit mig i kreativa processer; musik, teater med mera, under större delen av mitt liv, har jag svårt att se att dessa sker bäst i ensamhet.

Enligt min erfarenhet är det en grundförutsättning för alla kreativa processer som har en mottagare, en publik, en skolklass etcetera, att dessa är kollaborativa. Kreativa processer som är ett uttryck för den egna personligheten eller den individuella upplevelsen kan dock ske i ensamhet. I bildkonst, författarskap eller vad det nu kan vara, kan det vara positivt att hålla det personliga uttrycket rent från andras påverkan.

Här tror jag att man kan spåra grunden till den stora klyftan mellan hur jag ser på lärares förutsättningar och hur Anne-Catherine Ernhall ser på saken. Om man ser grunden till en god undervisning som en enskild lärares manifestation av ett ämne och en kursplan, då håller jag med Anne-Catherine Ernhall om att tid i ensamhet på kammaren är en grundförutsättning för en undervisning av god kvalitet.

Men om man som jag ser undervisning som ett uttryck för relationen mellan de mål som finns för utbildningen och de behov som finns hos den elevgrupp som ska nå så långt som möjligt i relation till dessa mål är det elevernas behov som är utgångspunkten. Detta är dessutom en väldigt tuff uppgift, då elevernas behov kan se väldigt olika ut, vilket innebär att en undervisning av god kvalitet måste innebära en hög grad av både variation och individualisering.

Det enda sättet att klara av detta ”jobbiga”, som artikelförfattaren uttrycker det, uppdrag på bästa är att vi hjälper varandra, inte att lärare lämnas ensamma så mycket som möjligt. Den nutida forskningen ger mig gott stöd i detta. Helen Timperley (”Det professionella lärandets inneboende kraft”), John Hattie (”Synligt lärande”) med flera visar tydligt på att den viktigaste förutsättningen för en utveckling av elevers resultat i skolan är att all undervisning tar sin utgångspunkt i elevernas behov i relation till målen för utbildningen och att lärarna tillsammans arbetar för att tillgodose dessa behov.

Mina förslag för att få lärare att vilja stanna i yrket och för att fler ska söka sig till läraryrket är därför inte mer ensamarbete för lärare utan följande:

  • Ge lärarna mer tid att stödja och hjälpa varandra i planeringen, genomförandet och uppföljningen av undervisningen för att öka kvaliteten. 5 timmar av förtroendearbetstiden tecknas in och viks exklusivt för detta syfte. 5 timmar räknas om till ferietid.
  • Ge lärare och elever en jämnare och lugnare arbetsbelastning under året. Ta bort sportlovet, som helt i onödan bryter skolarbetet när det precis har kommit igång efter julledigheten och korta sommarlovet med två veckor och disponera om dessa till påsklov och höstlov.
  • Ge lärarna ordentliga arbetsplatser och samverkansarenor. Slå ihop samtliga statsbidrag till ett enda, som skall gå till lokalanpassningar av skolor, så att lärarna både får ordentliga arbetsplatser och ytor för att kunna samarbeta med varandra.

 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 29 april 2018 kl 08:10
Uppdaterad: 29 april 2018 kl 08:09

Skribent

Patrik Finn
fd lärare och skolledare, trumpetare och gitarrist, utvecklingsledare