Friskolor

Lär av marknadskrafterna i skolpolitiken

När friskolorna framgångsrikt drar till sig elever och lärare ska vi inte svara med att förbjuda deras verksamhet, utan vässa den offentliga skolan, skriver Sverigedemokraterna. 

Regeringen och Vänsterpartiet har nu föreslagit vinsttak i välfärden. Förslaget skulle onekligen också drabba de närmare 4000 fristående förskolor och skolor som finns i Sverige. Några av argumenten för vinsttak för friskolor brukar vara att dessa endast är inriktade på snabba vinster och bristande utbildningskvalitet. Detta är argument vi inte håller med om. Debatterna har dock ofta svårt att hålla sig till fakta utan osanningar och halvsanningar blandas med rena åsikter såsom att friskolor skulle vara segregerande.

Friskolor är inte segregerande, tvärtom har exempelvis Engelska skolan öppnat verksamheter på ställen som just Tensta och Skärholmen, områden där den kommunala skolan tyvärr har misslyckats. Engelska skolan hade viljan att ta över Rosengårdsskolan men blev nekad av Malmö kommun.

När offentlig verksamhet hotas av konkurrens finns det två vägar att gå. Man kan köra huvet i sanden och försvåra för konkurrens, alternativt reformerar man den offentliga verksamheten. Vi i Sverigedemokraterna förespråkar det senare. De så förhatliga marknadskrafterna som lyfts fram av kritiker för friskolor är ytterst en fråga om kvalitet. Självklart måste samhället följa upp verksamheten så att man får vad man betalar för, men den som inte levererar kvalitet måste i slutänden lägga ned.

Låt oss ställa följande frågor. Hur kan det komma sig att en kommunal skola inte kan få pengar över likt friskolorna? Hur kan det finnas utrymme för vinst för friskolorna när de kommunala skolorna går på knäna ekonomiskt?

Sedan kommunaliseringen av skolorna 1991 har kommunerna använt skolan som en budgetregulator. Genom den så kallade osthyvelmetoden har man stegvis skurit ned på skolsyster, skolläkare, kuratorer, studie- och yrkesvägledning, specialpedagoger, vaktmästare och så vidare. Och lägger därmed alla problem i knät på lärarna, som gör sitt allra bästa så länge de orkar. Problemet är att tiotusentals lärare har lämnat sitt yrke.

Det friskolorna har gjort är att ge offentlig verksamhet konkurrens. När de framgångsrikt drar till sig elever och lärare ska vi självklart inte svara med att förbjuda deras verksamhet, snarare ska vi vässa den offentliga skolan och därigenom skärpa konkurrensen till förmån för lärare, elever och samhället i stort.

Därför bör staten ha ett tydligare, övergripande ansvar för det offentliga skolsystemet. Staten bör ansvara för att kringverksamheter fungerar så att lärare och rektorer kan fokusera på sin huvuduppgift, att undervisa och leda. Skulle det sedan visa sig att en kommun inte klarar att ansvara för verksamheten på en viss skola så kan staten ta över och först hjälpa, men om det inte räcker tillsätta en ny rektor, vilket framgångsrikt har prövats i andra länder. Det behövs också en karriärtrappa och bättre löneutveckling för de lärare och rektorer som väljer att satsa på sitt yrke.

I Singapore har man gjort just detta och där levererar det offentliga skolsystemet, i konkurrens med privatskolor, världens bästa skolresultat till en mycket lägre kostnad än i Sverige. Där har man också kommit långt med digitaliseringen av undervisningen. Här finns stor potential, både vad gäller det pedagogiska, det administrativa och det ekonomiska, vilket staten har utmärkta möjligheter att koordinera. Tyvärr är det för många som sitter fast i gamla tankemönster.

Med de framgångar friskolor har i Sverige samtidigt som de kommunala skolorna tampas med allt fler problem är det besynnerligt att man nu tror sig lösa ett icke-problem genom att försvåra att driva friskolor. Vad gjorde det statliga Televerket när tekniken höll på att springa ifrån de svarta bakelittelefonerna? Försvårade man i rättvisans och jämlikhetens namn konkurrens eller valde man att utvecklas med sin samtid? Kritiker av friskolor är svaret skyldiga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.