Upphandling

Landstingen måste förse barnen med glasögon!

Majblomman har följt utvecklingen av reglerna kring barns synhjälpmedel i Sverige över tid, och kan konstatera att den nya glasögonreformen inte fungerar enligt regeringens intention. Tanken var att ge barn med synfel helt kostnadsfria glasögon. Vår senaste kartläggning visar dock att barnfamiljer i hela landet fortfarande måste betala för synhjälpmedel.

Barnminister Åsa Regnér har bekräftat att reformens tydliga mål är att barn inte ska behöva betala för synhjälpmedel. Landstingen har i uppgift att på bästa sätt förvalta pengarna, utan att syftet går förlorat.

I praktiken har reformen kraschat för att landstingen har avstått från upphandling. Därmed räcker inte de 800 kronor per barn som avsätts per år.

Efter Majblommans larm i DN nyligen har ett par landstingspolitiker hävdat att reformen inte alls ska ge alla barn kostnadsfria glasögon. Detta torde, milt uttryckt, förvåna var och en som följt utformandet av reformen.

Eftersom Majblomman bevakat frågan under de senaste 10 åren vill vi ge en bakgrund och tankar om hur glasögonreformen kan implementeras med ett tydligt barnperspektiv. I mitten av 70-talet införde regeringen ett glasögonbidrag till barn, vilket utbetalades via landstingen. På 90-talet togs det bort och eftersom bidraget kom som centrala pengar är vår tolkning att landstingen inte själva ägde frågan inom den lokala funktionshinderpolitiken och dess regelverk, utan drog in även landstingsbidraget.

Ett centralt problem är att landstingen inte betraktar barns synnedsättning som funktionshinder enligt hälso- och sjukvårdslagen. Detta är ett tankefel. Vi efterlyser att man uttryckligen klassar synnedsättning som funktionshinder. Barn med synnedsättning ska ha rätt till synhjälpmedel, på samma sätt som att barn med hörselnedsättning har rätt till hörhjälpmedel.

Ett annat dilemma är att landstingen tolkar den aktuella lagändringen som att reformen består av ett delbidrag om 800 kr per barn och år. Man skulle lika gärna kunna slå fast att bidraget är riktat till landstingen, som ska ansvara för att dessa pengar ska räcka till att barn får kostnadsfria glasögon varje år.

Majblomman har gjort en egen upphandling för att kunna hjälpa barn som nekas glasögon av det offentliga. Vi vet därför att 800 kronor räcker till så väl synundersökning som bågar och glas eller linser. Landstingen gör dessutom redan upphandlingar av personalens så kallade terminalglasögon enligt arbetsmiljölagen, till ett betydligt lägre pris. Det borde vara enkelt att ”koppla på” upphandling av barns glasögon. Eventuella invändningar från tjänstemän får inte tillåtas hindra ett sådant avtal. Detta kan te sig självklart, men i samband med vår kartläggning har Majblomman fått informationen att upphandlingsansvariga vid åtminstone ett landsting inte prioriterar upphandling  av barnglasögon.

Eftersom landstingens rutiner nu varierar är det svårt för optikerbranschen att skapa rutiner för att hantera bidraget enhetligt över hela landet. Om man vill att regeringens pengar ska räcka till intentionen, behöver SKL engagera sig i att lägga upp enkla rutiner som gynnar alla parter.

Uppenbarligen är krav på att landstingen ska förvalta statsbidraget med fokus på barns bästa en känslig fråga. Landstingen värnar sitt självstyre, och ska så göra. Men det innebär inte att landstingen, varken politiker eller tjänstemän, kan strunta i syftet med reformen: att förse barn med kostnadsfria glasögon, så att de kan hänga med i skolan och på fritiden. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.