Landsbygdens skolor behöver bättre förutsättningar

Svenska elever ska enligt skollagen ha likvärdiga förutsättningar. Det betyder att skolan ska göra allt den kan för att kompensera olikheter i elevers bakgrund, föräldrars utbildning och annat som har betydelse för hur en elev lyckas. Dagens skola har problem med likvärdigheten. Dessa problem beror till stor del på boendesegregationen. Men det beror också på att landsbygdskommunernas förutsättningar att hålla en hög kvalitet är sämre än stora kommuners. Naturligtvis finns det exempel på landsbygdskommuner med bra skolor, men på en övergripande nivå är skillnaderna slående. 

Vi har tittat på den siffra som är en av de mest problematiska i svensk skola, nämligen den som visar hur stor andel av eleverna som får gymnasiebehörighet. Att komma in på och slutföra gymnasiet är i princip en förutsättning för att kunna leva självständigt som vuxen. 

Vi har använt Skolverkets statistik och jämfört med Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) kommungruppsindelning. Från 2013 till 2019 minskade andelen elever som fick gymnasiebehörighet från 87,7 procent till 84,4 procent. Det är landsbygden som förlorar mest. Skillnaden mellan friskolor och kommunala skolor är också störst där. Några slutsatser:

• I storstäderna har gymnasiebehörigheten för både kommunala och friskolor minskat endast med någon procent.
• I de större städerna har de kommunala skolorna minskat gymnasiebehörigheten med 4,8 procent medan friskolorna minskat med 2,6 procent. 
• På landsbygden har de kommunala skolorna tappat 5,8 procent i behörighet medan friskolorna tappat 2,3 procent. 

Sverige har friskolornas examensresultat över tid bibehållits ganska bra i alla delar i landet. Kommunerna har lyckats i storstäderna, men i mindre orter har de kommunala skolorna allt svårare att ge alla elever gymnasiebehörighet. De halkar efter och det beror inte på att friskolorna ute på landsbygden tagit elever. Det är så få elever som går i friskolor på landsbygden att det inte påverkar utfallet. 

Varför resultaten faller på landsbygden går inte att svara på utifrån denna analys, men eftersom friskolorna klarar sig tämligen bra kan det vara en huvudmannaproblematik. En annan möjlig förklaring är att landsbygdskommunerna har fler elever med sämre socioekonomiska förutsättningar. 

Skillnaden mellan stad och landsbygd måste utjämnas. Den borde dessutom vara lättare att justera än bostadssegregationen. Vi skulle ta stora steg i rätt riktning om:

• Ett riktat landsbygdsbidrag för skolor införs med fokus på att attrahera behöriga lärare. 
• Skolverket genomför behovsanpassade insatser, exempelvis stöd i huvudmannaskap, ledarskapsutbildningar eller annat som kommunen själv, eller andra myndigheter behöver. 
• Fjärrundervisning används för speciella insatser, att öka intresset för skolan och därmed studiemotivationen vilket är viktigt för att fler ska få gymnasiebehörighet. 
• Vi skapar mer samarbete mellan olika huvudmän, där landsbygden ingår. Vi behöver organiserade nätverk där lärare, skolledare och andra över huvudmannagränser kan dela framgångsrika metoder och utvecklas tillsammans. Varför inte ett utbytesprogram för lärare som under perioder byter skola också över huvudmannagränser?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.