EU-direktiv

”Lagen omfattar alla som jobbar med strålning”

Den nya strålskyddslagen kommer precis som den nuvarande att omfatta även legitimerade röntgensjuksköterskor, skriver Strålsäkerhetsmyndigheten i en replik.

REPLIK I ett inlägg den 22 november kritiserar Sineva Ribeiro och Kerstin Hillergård förslaget till ny strålskyddlagstiftning. Strålsäkerhetsmyndigheten välkomnar en debatt kring regelverket för strålskydd i hälso- och sjukvården, eftersom det ger uppmärksamhet åt viktiga patientsäkerhetsfrågor. Myndigheten vill dock förtydliga ett par saker.

I debattartikeln framförs krav på att den nya strålskyddslagen ska omfatta även legitimerade röntgensjuksköterskor. Det kommer den att göra, precis som den nuvarande strålskyddslagen, eftersom lagen omfattar alla yrkesgrupper som arbetar i verksamheter med strålning, från kärnkraft till enskilda tandläkare.

Att läkare och tandläkare tilldelas rollen som strålskyddsexperter stämmer inte. Enligt direktivet är en strålskyddsexpert en särskild funktion som har till uppgift att ge råd om framförallt strålskydd av arbetstagare, allmänhet och miljö. Detta kräver andra kunskaper än vad en läkare eller tandläkare normalt får i sin utbildning och därför kräver funktionen som strålskyddsexpert en annan kompetens. Vid medicinska exponeringar ställer dessutom EU:s strålskyddsdirektiv krav att en expert i strålningsfysik, som ska vara sjukhusfysiker, ska ansvara för dosimetrin, ge råd om val av utrustning och medverka vid optimering av strålskyddet.

Debattörerna skriver att ”en legitimerad röntgensjuksköterska arbetar självständigt med att genomföra radiologiska röntgenundersökningar och säkrar att all bestrålning av patienten är så låg som möjligt”. I strålskyddsdirektivet framgår att ”den medicinsk ansvariga, sjukhusfysikern och de som har behörighet att genomföra praktiska aspekter av medicinska radiologiska förfaranden deltar i optimeringsprocessen”. Detta lyfter fram vikten av att olika kompetenser medverkar till att stråldoserna blir så låga som rimligt möjligt. Vilken behörighet som behövs för att genomföra olika praktiska aspekter bedöms bäst av verksamheten och bör inte detaljregleras i lag eller föreskrifter.

Debattörerna föreslår att endast röntgensjuksköterskan ska få utlösa strålkällan. Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning är att detta inte är nödvändigt ur strålskyddssynpunkt. Myndighetens tillsyn visar i stället att avgörande faktorer för ett gott strålskydd är att verksamheten organiseras, leds och styrs på ett bra sätt. Det ska finnas tydliga rutiner för vem som får göra vad och hur arbetet ska utföras. I det arbetet har röntgensjuksköterskan, tillsammans med övriga yrkeskategorier, en viktig roll. Tillsynen har också visat på vikten av en god säkerhetskultur, som säkerställer att personalen följer de rutiner som finns för att stråldosen till patienten ska bli så låg som rimligt möjligt.

Debattörerna skriver att patienterna förväntar sig att bli undersökta av personal med rätt utbildning och kompetens, vilket myndigheten håller med om. Men patienterna förväntar sig också att det finns fastställda rutiner för hur undersökningar ska utföras på ett säkert sätt och att personalen följer dessa rutiner.

Strålskyddet är en viktig del av patientsäkerhetsarbetet. Myndighetens erfarenhet visar att det krävs flera olika kompetenser för att uppnå detta, varav röntgensjuksköterskan är en viktig del, men det är inte en ändamålsenlig åtgärd att begränsa rätten att utföra medicinska exponeringar till en enda yrkeskategori. För det krävs ett betydligt bredare angreppssätt.

Vi välkomnar debatten och har därför bjudit in debattörerna till ett möte för att diskutera frågorna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.