Lärarfackets kampanj olycklig för skolan

REPLIK. Vårt nej handlar inte om ett egenintresse från SKL eller kommunerna att driva skolan, apropå Bo Jansson artikel i Dagens Samhälle (23/10) om den nya regeringens skolbudget. Det handlar om den lokala skolans möjligheter att känna sina elever och styra sina resurser utifrån det. Det handlar också om att ge skolan arbetsro och lägga tid på precis det som all forskning visar vara viktigast för skolan – att utveckla undervisningen i klassrummet.

Finns det någon som helst forskning som stöder att ett statligt huvudmannaskap ger bättre resultat? Eller att huvudmannaskapet är avgörande för undervisningens innehåll och kvalitet?

Om vi för ett ögonblick fantiserar att skolan vore centralt styrd av staten; vem tror då på allvar att ordningsproblem skulle upphöra, att lärare blir bättre på att undervisa i matematik och att följa upp lektionerna? Eller att administrationen skulle minska? Den har ökat mångfalt de senaste decennierna efter ett 50-tal statliga reformer.

Faktum är att de brister som i dag lyfts i debatten också fanns när staten fördelade skolans resurser. Öppningstalet i Skolriksdagen 1989 tog bland annat upp dessa problem:

• Statens bristande ansvar för finansieringen av skolan, avseende lärarlönerna.
• Mängden detaljregleringar som undertrycker friheten att utforma anpassade lösningar.
• Matematikundervisningen som inte är tillräckligt bra på sina håll.
• Att skolan inte blivit likvärdig för alla barn oavsett social bakgrund.

Jag vet att LR:s medlemmar och dess ordförande Bo Jansson drivs av att förbättra skolan. I det arbetet har vi mycket gemensamt. Men att år efter år bilda opinion för en reform som – om den blev verklighet – skulle kosta miljarder och innebära en enorm tidsåtgång, det är närmast obegripligt. Självklart går det att hävda att man gör det för elevernas skull. Ja, då är allt man gör rimligt. Men var finns analysen? Och vem granskar LR:s förslag?

Att LR målat in sig i detta hörn är olyckligt; som att man behöver en kampanjfråga för sin existens. Från SKL:s sida diskuterar vi hellre andra saker. Inte för att vi saknar argument, men för att annat är viktigare. Samtidigt kan vi inte vara tysta. Lockelsen i quick-fix-idén att staten ska ta över behöver bemötas. 

Bilden av skolan är heterogen. Majoriteten elever, lärare och skolledare kan vittna om lärorika, berikande, lugna, roliga, intressanta dagar och terminer. Men en ansenlig grupp upplever tristess, stök, stress och oro. Det är allvarligt. Ansvaret för detta ligger tvivellöst hos huvudmännen. Många kommuner jobbar målinriktat för att på olika sätt utveckla skolan och att bli bättre arbetsgivare. En del kommuner behöver jobba bättre. Men det är inte grund för att öka dagens tillräckligt stora statliga styrning.

SKL driver flera projekt som syftar till bättre styrning och ledning samt ökad dialog mellan skolans aktörer. Vi är som sagt medvetna om bristerna. Men vi utgår från den positiva utveckling som finns i många skolor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.