Debatt
Äldreomsorg
26 juni 2014 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Stora skillnader i vad de äldre kostar

De varierande kostnaderna för äldreomsorgen mellan olika kommuner bör synliggöras och tas med i den heta debatten om vinster i välfärden.

Det här är en opinionstext

Det finns stora skillnader i äldreomsorgens kostnader mellan kommuner. En plats på särskilt boende i ett år exklusive lokalkostnader kostar (enligt Kommun- och Landstingsdatabasen KOLADA) i Danderyd 822 000 kronor i genomsnitt för åren 2011-12, men i grannkommunen Täby 735 000 kronor.

I Karlstad kostar det 577 000 kronor och i grannkommunen Storfors 960 000 kronor. Helsingborg betalar 550 000 kronor och grannkommunen Landskrona 647 000 kronor.

När genomsnittskostnaden för särskilt boende kan variera i sådan grad är det svårt att förstå upprördheten över att privata företag kan ta ut skälig vinst ur verksamheten. För om varje krona nu behövs för att garantera äldreomsorgens kvalitet, hur kan Täby ge äldreomsorgen så mycket mindre pengar än grannkommunen Danderyd? Borde inte de 87 000 kronor som äldreomsorgen i Täby inte får leda till vanvård, personalflykt, dödsfall och skandaler i massmedia?                                                  

Men enligt den statistik som finns är de särskilda boendena i Danderyd och Täby närmast identiska vad gäller personaltäthet, utsildning och vårdens kvalitet. Uppenbarligen har äldreomsorgen i Täby lärt sig arbeta effektivare än sina kollegor i Danderyd. Vore det då inte möjligt för en privat utförare att också arbeta effektivare än de övriga äldreboendena i kommunen och därmed få ett överskott – samtidigt som den vård och omsorg de erbjuder är lika bra?

Om ett omsorgsföretag startar sin verksamhet i Helsingborg och där lär sig att driva god äldreomsorg för 562 000 kronor om året – vore det inte tänkbart att de kan göra detsamma när de expanderar till en kommun som Danderyd, där äldreomsorgen får kosta 272 000 kronor mer per plats?

Det är uppenbarligen här de verkligt stora effektivitetsvinsterna kan göras, vilket om vi ser till hela Sverige skulle frigöra mångmiljardbelopp till mer personal, högre löner, lägre kommunalskatt eller vilket ändamål som anses mest angeläget. Debatten om vinster i välfärden borde nyanseras. Det är inte vinsterna som är iögonenfallande, utan många kommuners överkostnader, som inte tycks leda till påvisbar högre kvalitet och positiva användaromdömen!

Att avgöra vad som är god äldreomsorg är långt svårare än att definiera god sjukvård eller skola. Men tar vi de data Socialstyrelsen samlat in om äldreboenden (Kommun- och enhetsundersökningen, vård och omsorg av äldre 2012) är det möjligt att jämföra äldreboenden i privat regi med äldreboenden i kommunal regi.

Om man slår ihop värdena för äldreboenden i Stockholms län, Region Skåne och Västra Götalandsregionen framträder några mönster:

Äldreboenden med privata utförare har ungefär lika hög personaltäthet som kommunala äldreboenden. Kommunala boenden har dock högre andel av personalen som är utbildade för just äldreomsorg. Men de privata äldreboendena är klart bättre på att se till att de boende har aktuella genomförandeplaner och kontrollera att de äldres medicinering är adekvat.

Privata äldreboenden erbjuder också i större utsträckning gruppgymnastik och boråd för att ge de äldre möjlighet att påverka sitt boende.

SoS data tyder alltså inte på att privata utförare är sämre än kommunala, eller att ägarnas avkastningskrav leder till brister i vården. Inte minst som många egenregiboenden, vilka definitionsmässigt inte går med vinst, har sämre resultat än de entreprenaddrivna äldreboendena i samma kommun. Det är också stora skillnader i pris och kvalitet mellan kommuner där privata utförare helt saknas.

I Västra Götalandsregionen är bara sju procent av alla äldreboenden i privat regi, i Region Skåne 23 procent och i Stockholms län hela 48 procent. Om privat driven äldreomsorg skulle leda till sämre vård borde Stockholms äldreboenden genomgående ha sämre resultat än Västra Götalandsregionen – men så är inte fallet, enligt SoS statistik. 

Det gäller att ha ögonen på bollen. Vilket är problemet? Får man tro SoS data är det inte en fråga om utförare eller den i genomsnitt lilla andel av resurserna som används för att tillgodose ägarens avkastningskrav, utan avsaknaden av kommunalt, strategiskt kostnadsmedvetande och förmåga till systematiskt lärande.

Att kopiera framgångsrika kommuner skulle ge stora vinster vad gäller ekonomi och kvalitet! Att förbjuda privata vårdgivare eller förbjuda vinster i välfärden kan jag därför inte se skulle leda till några förbättringar. Tvärtom skulle det beröva den kommunala äldreomsorgen en viktig källa till inspiration och nytänkande, ifrågasättande av gamla sanningar och införande av nya arbetsformer och teknik. Kommunalpolitikerna skulle förlora jämförelsematerial. Och naturligtvis skulle ett förbud kraftigt minska valfriheten för många äldre.

Svensk äldreomsorg är bara i början av att mäta och utvärdera kvalitet, resultat, nöjdhet hos de boende samt deras anhöriga. Här finns mycket att utveckla, men också att använda vad som redan finns tillgängligt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.