REPLIK. Läkemedelsverkets fokus är patientsäkerhet, svarar Annika Babra, enhetschef på Läkmedelsverket, på min debattartikel Läkemedelsverket bidrar till kassation av läkemedel.
Vi kan konstatera att flytt av läkemedel mellan apotek är ett regellöst land och att Läkemedelsverket inte vill agera på ett sätt som kan uppfattas som felaktigt.
Samtidigt kan vi konstatera att dagens situation, där apoteksaktörer inte får flytta läkemedel mellan egna apotek, direkt strider mot fyra av fem av de övergripande målen för omregleringen som regelverket ska bidra till att gynna:
• Ökad tillgänglighet till läkemedel. Det blir tvärtom sämre tillgänglighet med Läkemedelsverkets tolkning.
• Bättre service och tjänsteutbud. Servicen blir sämre med Läkemedelsverkets tolkning.
• Låga läkemedelskostnader. Det är resursslöseri att kassera läkemedel som skulle komma till användning och ökade ekonomiska risker för apoteken.
• Bibehållen kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen. Säkerheten i läkemedelsförsörjningen blir inte bättre av att läkemedel blir liggande på apotek i väntan på destruktion.
• Tillvarata apotekens bidrag till en förbättrad läkemedelsanvändning.
Vi förstår inte hur patientsäkerheten försämras genom att flytta läkemedel mellan apotek, när det dessutom är tillåtet vid akuta fall och när ett apotek stänger.
Vi vill uppmana Läkemedelsverket att utforma regler för spårbarhet och dokumentation som vi kan följa, i stället för att argumentera utifrån att inga regler finns.
Vi hoppas att politiken kan bidra till att hantera frågan på ett konstruktivt sätt. Socialminister Gabriel Wikström har ju en god möjlighet nu med den aviserade apoteksmarknadsutredningen, även om vi hoppas på ett snabbare agerande än vad en statlig utredning kan leverera.
Under tiden ligger fortsatt uppskattningsvis 750 000 fullt användbara läkemedelsförpackningar och väntar på destruktion av en enda orsak: de ligger på ett apotek där efterfrågan saknas.
Om de får flyttas kan de bidra till att bota och lindra sjukdom i stället för att eldas upp.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
