Gängkriminalitet

L: Vi måste agera mot brottsligheten i Stockholm

Det senaste året har lokala handlarföreningar i Stockholm flera gånger stängt sina butiker i protest mot en ökande otrygghet och brottslighet. Först ut var Husby och i dag ser sig sig handlarna Spånga centrum tvungna att göra samma sak efter återkommande smash and grab-kupper, hot och rånade kunder. Nu måste vi agera.

 

Otryggheten i Stockholm är inte isolerad till särskilt utsatta områden. I populära Gubbängen, en kvarts resa söderut från City, har flera rån på kort tid gjort att bankomaten nu stänger redan klockan 16, istället för klockan 22. I Sätra, där en butiksvakt nyligen misshandlades i tjänsten, har handlare och boende länge larmat om att de behöver trygghetsvakter i centrum. Den brist på trygghet vi nu ser drabbar människor i hela Stockholm; i varje stadsdel har människors känsla av otrygghet och ofrihet ökat sedan 2014. 

Vad betyder det för samhället när butiker tvingas bomma igen? När människor som är uppvuxna i Stockholm oroar sig för att de egna barnen får alltmer kringskurna liv, när otryggheten i centrum sätter friheten på undantag? Friheten att kunna sätta sig på kaféet eller gå och klippa sig i centrum efter skolan, friheten att få bestämma hur det egna livet ska se ut; dessa frihetsgrader måste upprätthållas.

Vi liberaler har föreslagit ett paket av åtgärder för tryggare lokala centrum, med alltifrån trygghetskameror och trygghetsvakter, en lokal jour dit handlare och andra kan vända sig dygnet runt vid akuta otrygga situationer, liksom att de sociala insatsgrupperna för unga som vill lämna kriminalitet ska förstärkas. Men vi måste också ge socialtjänsten och skolan fler verktyg att stoppa den unga person som är på väg in i kriminalitet och våldsbrott. För när våldsbrottsligheten och otryggheten drabbar människor som handlar i sitt lokala centrum, är det ofta den gängbaserade kriminaliteten i socialt utsatta områden som ligger bakom. Unga pojkar, rekryterade av äldre kriminella, som begår brott glider alltför ofta ur både polisens och socialtjänstens händer. Idag saknar socialtjänsten verktyg att ta hand om sådana killar, eftersom deras arbete in i det längsta baseras på frivillighet – att personen vill ta emot hjälp. För den unge person som vill lämna brottsligheten har vi i Stockholm sociala insatsgrupper sedan flera år. Men för de som inte har den minsta tanke på att lämna brottsligheten, som känner att man har en tillhörighet till sin grupp, återstår i dagsläget ytterst lite. Sådant är systemet – trots att en sådan person är farlig för sig själv och för andra.

Vi liberaler har därför i flera år drivit att socialtjänsten måste få nya befogenheter, exempelvis bättre möjligheter att omhänderta enligt LVU, eller att kunna vitesförelägga föräldrar som inte deltar i möten om deras barns framtid så att det inte behöver gå så långt som till ett omhändertagande. För att hindra kriminellt drivande elever att dra med sig sina klasskamrater in i brottslighet måste också skolan få fler verktyg att ge till exempel enskild undervisning. 

Nu måste regeringen och staden ingripa. Tillsammans med polis, fastighetsägare, företagare, och andra aktörer måste man ta fram en plan för hur otryggheten ska vändas, handeln upprätthållas och människors frihet bevaras, idag och imorgon. 

De politiker som är högst ansvariga för Stockholms utveckling får inte ducka för otryggheten. Vi har alla rätt att kunna känna trygghet och frihet – oavsett var vi bor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.