REPLIK: Socialborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) och äldre- och personalborgarrådet Clara Lindblom (V) skriver i Dagens Samhälle (15 februari) om Stockholms stads nya handlingsplan för arbetsvillkoren inom socialtjänsten
Den ansträngda arbetssituationen, med hög personalomsättning och hög arbetsbelastning, drabbar framför allt de barn och vuxna i Stockholm som är utsatta och behöver hjälp och stöd från samhället.
Därför måste vi se till att de som arbetar i socialtjänsten i Stockholm får en rimlig arbetssituation och har möjlighet att utveckla sin kompetens.
Det är bra att den rödgrönrosa majoriteten har tagit fram ett förslag till handlingsplan.
Många av åtgärderna är sådana som Liberalerna tidigare har efterlyst. Men det saknas en avgörande pusselbit, nämligen lönen. Vi kommer inte att komma till rätta med personalomsättningen inom socialtjänsten om vi inte tar itu med lönefrågan.
I arbetet med handlingsplanen har det hållits avslutssamtal med socialsekreterare och biståndsbedömare som har valt att byta arbetsplats.
Många av dem nämner en önskan om att få högre lön som ett av skälen till varför de lämnar. Om det enda sättet att höja sin lön är att byta arbetsplats gynnas knappast stabiliteten.
Tyvärr har majoriteten än så länge inte visat något intresse av att ta tag i lönefrågan, liksom frågor om karriärtjänster av typen förste socialsekreterare eller förste biståndsbedömare.
Det är särskilt synd med tanke på att Stockholm i dag måste lägga mycket pengar på konsulter eftersom den ordinarie bemanningen inte räcker till.
Liberalerna föreslår som ett första steg en lönesatsning på socialsekreterare inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Vårt förslag är att lönen för dessa socialsekreterare i snitt höjs med 1 500 kronor i månaden, men att erfarenhet och kompetens särskilt prioriteras. Det ska inte vara så att erfarna och duktiga socialsekreterare tjänar mindre än nyanställda.
Det måste också vara möjligt även för socialsekreterare och biståndsbedömare att göra karriär i sitt yrke. Där ingår också att biståndsbedömare kan få möjlighet att specialisera sig, exempelvis inom en viss funktionsnedsättning.
För mig som liberal feminist är det här ett sätt att stärka en yrkesgrupp där kvinnorna dominerar. Men framför allt handlar det om att ge Stockholms barn, unga och utsatta den hjälp de behöver.
På samma sätt som lönefrågan är viktig för att höja läraryrkets status, eller för att komma till rätta med sjuksköterskebristen, måste en helhetslösning på socialtjänstens kris även innefatta att ge socialsekreterarna, som har ett av samhällets svåraste jobb, den ersättning de förtjänar.
Utan möjlighet att utvecklas i sitt yrke, och att premieras utifrån erfarenhet, kommer inte Stockholms stad att kunna ha en socialtjänst som ger bästa möjliga insatser för stockholmarna.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
