L: Snabbåtgärder inte nog, ta ett helhetsgrepp, Regnér!

Ninnie Wallenborg har personlig assistans dygnet runt. Med den kan hon arbeta och ta hand om sina två barn. Men flera domar i Högsta förvaltningsdomstolen riskerar att leda till att hennes och tusentals andras assistans minskas eller dras in.

Nu har barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) meddelat att regeringen kommer att föreslå en lagändring för att motverka effekterna av den senaste LSS-domen. Vi liberaler menar att det krävs mer än så. Problemet är inte bara den senaste domen, problemet är en utveckling som har pågått under flera år. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp om LSS och ge alla människor chansen till ett så självständigt liv som möjligt.

Funktionshinderorganisationer och flera partier har redan sedan tidigare varnat för en allt hårdare praxis från Försäkringskassan, efter regeringens direktiv om att hejda ökningen av antalet assistanstimmar. Vad som nu har hänt är att Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att väntetid och beredskap inte ska inkluderas i rätten till personlig assistans. Domens konsekvenser kan liknas vid att en förälder som har ett magsjukt barn bara skulle få vabba under den tid som barnet faktiskt kräks, istället för att vara hemma med barnet hela dagen.

Nu aviserar Åsa Regnér alltså att regeringen ska lägga fram en lagstiftningsförändring efter den senaste domen. Det är bra; domslutets effekter kan i förlängningen bli helt förödande. Det behövs verkligen snabbåtgärder. Men det räcker inte att ändra enbart denna lilla pusselbit. Systemfelen i LSS har utvecklats under lång tid, flera domar har gått emot LSS-reformens intention och det måste nu rättas till. 

I själva verket har regeringen hållit höjningen av ersättningsnivåerna i LSS till ett minimum och spritt dimridåer om att fusk och övervinster är ett större problem än att människor inte får den hjälp de behöver. Men faktum är att regeringen har instruerat Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet timmar, vilket har lett till att många människor som har haft behov av assistans har förlorat den. Det senaste året har två personer om dagen blivit av med assistansen. Utvecklingen har accelererat sedan regeringen krävde av Försäkringskassan att spara på assistansersättningen.

Regeringens passivitet i LSS-frågan gränsar till det stötande, för den här utvecklingen har pågått under hela mandatperioden. Det är som om man inte ansåg sig ha det yttersta ansvaret för att människor med de tuffaste förutsättningarna får de insatser som krävs för att ha ett självständigt liv. Som om utvecklingen inom rätts- och myndighetspraxis styrdes av krafter utanför regeringens kontroll. Som om det vore en naturlag att barn med omfattande funktionsnedsättningar skulle berövas sin assistans, att föräldrar skulle åläggas ett ansvar som driver dem bortom utmattningens gräns, att människor som med assistans kan arbeta och bidra till samhället ska hänvisas till arbetslöshet och utanförskap.

Det är regeringen som är ansvarig för detta, för regeringen styr riket. Därför måste regeringen nu ändra LSS och värna rätten för människor med funktionsnedsättning att leva som andra, att arbeta, utbilda sig, bo och leva på sina egna villkor.

Liberalerna kommer aldrig att acceptera nedskärningar i LSS- och assistansreformen som innebär att människor mister chansen till ett självständigt liv. Det är en reform som ökar friheten för de människor som har det allra tuffast och som ska säkerställa goda levnadsvillkor, självständighet och frihet. En reform som förpassade institutionsboendena till historien. En frihetsreform som ett välfärdsland som Sverige ska försvara, inte avveckla.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.