Debatt
Integration
9 juni 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

L: Så får vi fler att fullfölja sfi

Att kunna svenska är avgörande för att få jobb. Inkomst, språk och etablering i samhället är i sin tur avgörande för att själv kunna bestämma över sin tillvaro. Därför är det oroande att många nyanlända inte fullföljer sfi-undervisningen. Vi föreslår nu fyra åtgärder för att ändra på det.

Det här är en opinionstext

Liberalerna har genom åren drivit på för omfattande reformer för att förbättra kvaliteten i sfi-undervisningen. I alliansregeringen drev vi på för att göra det enklare att snabbare lära sig svenska genom tydligare nivåindelning utifrån förkunskaper och utbildningsbakgrund. Vi föreslog att sfi skulle föras över till Komvux, och att kommuner ska kunna erbjuda utbildning på kvällstid eller på deltid för att ge individen möjlighet att kunna kombinera undervisning med praktik och arbete.

Det är positivt att regeringen till stor del fullföljt förslagen som de ärvt av Liberalerna och alliansregeringen. När förändringarna nu träder ikraft är det viktigt att regeringen stöttar men också sätter press på kommunerna att leverera bra och effektiv svenskundervisning för alla nyanlända.

Deltagarandelen på sfi är lägst för de som enbart har gått grundskolan i hemlandet. Av dessa personer är det cirka 20 procent som fullföljt. Därmed är det den grupp som kanske är i störst behov av sfi som tyvärr är den som får minst utbildning. För att fler ska fullfölja studierna föreslår vi fyra konkreta åtgärder:

  • Koppla sfi närmare arbetsmarknaden. Vi vill se en tydligare koppling mellan sfi och jobb och praktik. Många yrkeskategorier lämpar sig väl för att man ska kunna lära sig svenska på jobbet. Kommunerna bör därför i större utsträckning erbjuda kurser som kopplas till särskilda yrkesroller, som till exempel lastbilschaufförer eller vissa vårdyrken. Samtidigt räcker det för vissa mer avancerade yrkeskategorier inte med god yrkessvenska. Ta till exempel en läkare som säkerligen relativt fort kan kommunicera med andra läkare avseende det strikt medicinska men som i kontakter med patienter måste behärska ett betydligt mer nyanserat språk.
  • Fler aktörer. Kommunerna har olika förutsättningar att uppfylla kraven för sfi-utbildningar. Stora kommuner har genom stordriftsfördelar lättare att erbjuda fler individuella och flexibla lösningar. Små kommuner måste därför i högre utsträckning samverka med grannkommuner för att tillsammans öka flexibiliteten. Vi vill se en ökad konkurrensutsättning med fler aktörer. Almega pekar på att fler aktörer också kan leda till både bättre kostnadseffektivitet och besparingar.
  • Sänk ersättningen vid skolk. Förändringarna som är på gång med en ökad individualisering och flexibilitet syftar till göra det lättare för fler att slutföra sina svenskstudier. Samtidigt är det rimligt att det finns krav på deltagande för att uppbära etableringsersättning. Redan i dag finns det en tydlig koppling mellan deltagande i etableringsinsatser, varav sfi-studier ofta är en central del, och rätten att få ersättning. Om en person inte deltar i studierna enligt plan kan etableringsersättningen sättas ner. Men vår bedömning är att denna möjlighet inte används i rätt utsträckning. Regeringen tillsammans med kommunerna måste därför agera för att skärpa rutinerna kring rapportering av skolk för att också sänka etableringsersättningen när det är befogat. 
  • Krav på svenskkunskaper för medborgarskap. Liberalerna har länge fört fram vikten av kunskaper i svenska språket som en central del av integrationen. Att kunna tala svenska och ta till sig samhällsinformation är en förutsättning för att kunna delta aktivt i vårt samhälle. Att införa ett krav på grundläggande kunskaper i svenska för medborgarskap blir därmed en logisk följd av en aktiv integrationspolitik.

Förbättrad integration är en av de nu viktigaste samhällsutmaningarna. Med bättre språkutbildning för nyanlända ökar möjligheterna att fler kommer i jobb. Med jobb kommer etablering i samhället och makt att forma sin egen vardag och tillvaro.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.