Sjukvård

L: Så blir vårdens styrning starkare

Styrningen av vården måste förändras och patientens makt stärkas. Det är huvudinriktningen i Liberalernas programförslag för en ny sjukvårdspolitik, skriver den nationella programgruppen.  

Regeringen har förvärrat situationen i vården genom att avskaffa kömiljarden, det ekonomiska styrmedlet för korta köer, och genom att motarbeta privata aktörer. Reformer som kan lyfta vårdens organisation lyser med sin frånvaro. Liberalerna utmanar gärna regeringen på detta område. På landsmötet i höst tar vi ställning till en ny sjukvårdspolitik som vi här och nu presenterar.
 
Kvalitet och
kostnadseffektivitet är starka sidor hos svensk hälso- och sjukvård i internationella jämförelser. Samtidigt finns det brister, och det är ett faktum att vården skiljer sig åt inom landet. Det är uppenbart att våra landsting och regioner har skiftande förutsättningar att erbjuda en jämlik vård. För att möta behoven av gott bemötande, kontinuitet och starka nätverk runt patienterna måste styrningen av vården förändras.

Sverige behöver starka sjukvårds­huvudmän som samverkar. Staten måste ta en tydligare roll med ett större nationellt åtagande samtidigt som huvudmannaskapet över sjukvården fortsatt ska ligga hos regioner och landsting. Vi ser gärna att mindre regioner skapar fördjupade samarbeten och kan bilda nya, större regioner under förutsättning att initiativen växer fram lokalt.

Fiaskot för den rödgröna regeringens regionreform berodde just på bristande demokratisk förankring lokalt. Staten ska inte rita om regionkartan uppifrån. Nu krävs reformer av annat slag, som stärker vårdens styrning, organisation och innehåll.

Framför allt behövs en makt­förskjutning inom hälso- och sjuk­vården till patienterna. Patienten ska ha rätt att välja vård och vara delaktig i utformningen av den egna vården. Vi föreslår skärpt patientlag som ger större rätt att välja även slutenvård i hela landet, och vi vill öka möjligheterna för privata aktörer att erbjuda hälso- och sjukvård genom att vårdval införs inom fler områden i hela landet. Tyngdpunkten måste förflyttas tydligt till primärvården. Liberalerna vill se en nationell fastläkar­reform, där primärvårdsläkaren blir den huvudsakliga kontakten för de allra flesta patienter.

Hälso- och sjukvården måste ha en säkrad, långsiktig finansiering. Vår uppfattning är att det i huvudsak ska ske med skattemedel. Patientavgifterna ska användas för att styra vårdkonsumtionen. Därför vill vi pröva hur högkostnadsskyddet kan förändras och differentieras för att kunna användas mer strategiskt för sjukvårdens framtida prioriteringar och finansiering samtidigt som de sköraste patienternas intresse tillvaratas.

Genom att låta regioner och landsting ta över kostnadsansvaret för sjukskrivningarna från Försäkringskassan kan möjligheten med finansiell samordning (Finsam), där vi kopplar ihop sjukskrivning med behandling, utvecklas. Att använda sjukskrivningspengar för att behandla patienter och möjliggöra en snabbare återgång till 
arbete är ett bra sätt att tillvara ta människors resurser och stärka arbetslinjen.

Den högspecialiserade vården behöver starkare statlig styrning. Regionalpolitiska hänsyn får inte påverka var den högspecialiserade vården ges. Staten ska besluta var den högspecialiserade vården ska bedrivas. Vårdens kvalitet ska vara avgörande. Nivåstruktureringen kan inte begränsas till ett nationellt intresse. Ökat internationellt samarbete behövs med europeiska specialistcentrum. Inom områden där patientunderlaget är litet, exempelvis vid sällsynta diagnoser eller där dyrbar teknisk utrustning krävs, bör den högspecialiserade vården struktureras i samarbete med andra länder. Detta är ett starkt skäl till att värna och utveckla ett gott EU-samarbete.

Höga krav ska ställas på tillsyn och uppföljning av såväl vårdens kvalitet som att sjukvårdens resurser används på ett korrekt och effektivt sätt. Vårdgivare som inte lever upp till kvalitetskrav och inte åtgärdar brister ska bli av med tillstånd och avtal om att bedriva vård, oavsett om de drivs i privat eller offentlig regi.

Kopplingen mellan forskningen och den kliniska verksamheten måste stärkas. Kraven på landsting och regioner att bedriva forskning, utveckling och innovation ska därför skärpas med lagstiftning. Samverkan med life science-sektorn ska förbättras, till exempel med utvecklade ersättningsformer där bland annat nya läkemedelsbehandlingar kan ersättas utifrån uppnådda resultat. Ny kunskap och nya forskningsrön ska snabbare omvandlas till innovationer, som skapar nytta för patienter och personal.
Vården ska utvecklas genom att stärka patienternas ställning, ge möjligheter att använda pengar till aktiv vård i stället för passiv sjukskrivning, se nyttan med internationellt samarbete i vårdsektorn, skapa en skarpare tillsyn och uppföljning samt genom framgångsrik forskning – som också snabbt kan ge resultat i vården.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.