Gång på gång går finansminister Magdalena Andersson (S) till angrepp mot ökade klyftor. I regel är angreppet riktat mot företagare och de med höga inkomster i samhället. Och i Magdalena Anderssons värld är det alltid alliansen och Liberalerna som är ansvariga. Som om finansministern kan svära sig fri från ansvar.
Det är sant att inkomstskillnaderna är större i dag än förut. Men den största klyftan går inte mellan de som har en normal eller en hög inkomst, utan mellan den som har och den som inte har ett arbete. Faktum är att Sverige är det land i Europa där jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda är som störst. Alldeles för många fastnar i passivt bidragsberoende där man lever på bidrag år efter år. Siffror från Riksdagens utredningstjänst visar att två av tre som har försörjningsstöd i dag också hade det för fyra år senare. Det är ohållbart. När barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet ser de heller inte kopplingen mellan arbete och att det finns mat på bordet.
Faktum är att det inte hade behövt se ut såhär. En rad experter har lyft fram att det för människor med låg utbildning behövs fler enkla jobb – jobb som är enkla att få, men inte nödvändigtvis enkla att utföra. Helt enkelt jobb som inte kräver någon direkt utbildning eller arbetslivserfarenhet.
Men när Liberalerna föreslår en ny anställningsform med lägre ingångslön som gör det enklare och billigare att anställa nyanlända och unga med kort utbildning tar finansministern till klasskampsretoriken: ” I Sverige sänker vi inte löner”.
Det är ett häpnadsväckande uttalande. Det är ju faktiskt Socialdemokraterna som de senaste åren har sänkt människors löner genom att hundratusentals människor har fått höjd skatt. Framförallt visar motståndet mot enkla jobb på en märklig syn på arbete. Som om vissa jobb inte behövs. Men det finns gott om arbetsuppgifter som behöver utföras i vårt samhälle, men som i dag inte alltid blir gjorda. Det handla om jobb i servicesektorn, att städa stränder och naturreservat.
I stället för att samhället betalar människor för att inte jobba är det bättre att människor utför ett arbete och kan stå på egna ben. Då kan fler vara en del av arbetsplatsens gemenskap.
Dessvärre har den rödgröna regeringen valt en annan väg. I stället för fler enkla, riktiga jobb har vi sett olika former av åtgärder som inte har nått de som behöver stöden mest eller – som med traineejobben – till slut läggs ner. Resultatet är förödande. Nu fördjupas klyftan mellan den som har arbete och den som står utanför.
Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop. Det bygger på att människor arbetar, att vi skapar en arbetsmarknad där alla behövs.
Magdalena Andersson, varför är det bättre med arbetslöshet och bidrag än ett jobb med en lön som ger inkomst? Varför för du en politik som cementerar klyftorna i Sverige?
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
