L bör vara öppna för annat än Alliansen

Den politiska hösten 2014 var turbulent, och svängarna var många. Direkt efter valet avgick Fredrik Reinfeldt och därmed släcktes ljuset för de som hoppades på en moderatledd regering. Stefan Löfven sträckte redan på valnatten ut en hand till andra partier, vilket öppnade dörren för Centerpartiet och Liberalerna. Men båda partierna nekade den möjligheten, och den krassa verkligheten är att man därmed också gav upp möjligheten att påverka en socialdemokratisk budget, släppte fram Vänsterpartiet och bidrog till att Sverigedemokraterna blev vågmästare. Det var ett historiskt misstag, ett misstag som inte bör upprepas. 

I en alternativ verklighet hade Liberalerna och Centerpartiet i stället satt sig ner och förhandlat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I samma alternativa verklighet hade förhandlingarna varit framgångsrika, Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade säkrat sitt regeringsinnehav men de liberala partierna hade knuffat budgeten i liberal riktning. Man hade kunnat förhindra det inflytande Vänsterpartiet haft över budgeten och därmed kunnat stoppa allt från vinstförbud i välfärden till stora skattehöjningar och begränsningar av rut och rot.

Vissa skulle kanske säga att partierna hade förlorat väljare på det, eller att det skulle innebära att man bröt upp Alliansen. Men Alliansen har i praktiken knappt existerat sedan 2014, och i övrigt är det svårt att veta vilka politiska och opinionsmässiga konsekvenser samarbetet skulle kunna leda till. Vad vi däremot kan anta är att ett budgetsamarbete skulle ha kunnat innebära att man undvikit såväl budgetkaoset 2014 som Decemberöverenskommelsen och många vänsterinriktade politiska beslut. En annan fördel av att frångå blockpolitiken vore att debattartiklar likt dessa vore onödiga, och att fokus åter hade kunnat hamna på politiken snarare än taktiken. 

Den kritiske kanske säger att budgetsamarbete hade legitimerat Socialdemokraternas självbild som den evige makthavaren eller stå i strid med vad man lovade innan valet. Det är sant. Det är en legitim förklaring till hur partierna agerat historiskt men det är också en läxa att göra inför valrörelsen 2018.

Det avgörande argumentet ligger dock bortom taktiska överväganden. Alla partier har ett ansvar att driva sin politik, och alla har ett ansvar att försöka hitta uppgörelser som kan vinna majoritet i riksdagen. Ibland är det möjligt, ibland är det inte möjligt men att inte ens försöka är att inte ta sitt ansvar.

Decemberöverenskommelsen var inte problematisk för att den höll Sverigedemokraterna borta från makten, den var problematisk eftersom dess syfte var att flytta makt från riksdagen till regeringen. Väljarna vet inte vad som kunnat hända om Liberalerna och Centerpartiet hade förhandlat med regeringen, men de vet att partierna inte försökte. Det är en självklarhet att två liberala partier håller dörrarna stängda för Sverigedemokraterna, men det fanns en annan väg framåt 2014 och om Allianspartierna inte ges tillräckligt stöd för att bilda regering så bör åtminstone Liberalerna vara öppna för andra alternativ också 2018.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.