Bara kvinnor i simhallen? Hela debatten

Kyskhetsnorm och sexism får inte styra i badhusen

Det är anmärkningsvärt att svenska kommuner banar vägen för könssegregerad simning som liksom slöjan ämnar privatisera delar av det offentliga rummet. Kommunerna medverkar därmed till att upprätthålla oskulds- och kyskhetsnormer, vilket är raka motsatsen till statens jämställdhetspolitiska mål.

Rapporteringen om att en del kommuner erbjuder vissa kvinnor en möjlighet till könssegregerad simning har lett till en polariserad debatt. Två huvudargument förenar olika förespråkare av separata badtider. Det ena är att könssegregerad simning ger de kvinnor som annars aldrig kommer till badet en möjlighet att lära sig simma. 

Könssegregerad simning sägs öka simkunnigheten bland dessa kvinnor. Det andra argumentet är att separata badtider innebär ökad trygghet för kvinnor som slipper den ”sexistiska” och ”objektifierande” manliga blicken. 

De som för fram första argumentet håller dock tyst om att många kvinnor som ”efterfrågar” könssegregerad simning kommer från familjer som ser på könsblandad simning som en allvarlig fara för familjens heder, kultur och religion. Även de som lyfter fram trygghetsargumentet håller tyst om att flertalet av dessa kvinnor inte i första hand är rädda för manliga badgästers blickar utan kan vara rädda för sina närstående män. Flertalet av dessa kvinnor får sannolikt inte delta i könsblandad simning för sina fäder, bröder och makar. Det är därför anmärkningsvärt att söka kvinnors frihet och möjligheter i deras deltagande i könssegregerad simning.

”Efterfrågan” på könssegregerad simning tar avstamp i en invändning mot jämställdhetsprincipen och den rådande sexualmoralen. Könssegregerad simning är ett uttryck för en moraliskt oacceptabel sexualmoral. Liksom slöjan är dess funktion att märka flickors och kvinnors kroppar som sexuellt otillgängliga vilket naturligtvis bygger på en sexualisering av kvinnors och allra värst av små flickors kroppar.

LÄS MER: 9-åringar inga sexobjekt - inte på badhuset heller

Problemet med könssegregerad simning är att den precis som könssegregering i stort är ett sätt att upprätthålla oskulds- och kyskhetsnormer i hederskulturen och i konservativa kretsar. Den är liksom slöjan ett sätt att kringskära flickors och kvinnors rörelsefrihet i tid och rum. Det är inte ovanligt att flickor och kvinnor som kommer från familjer där könssegregering praktiseras, lär sig, genom övertalning, hot och våld, att skämmas över sin kropp, att se på den som en källa som förorenar familjens heder. Deras kroppar måste därför döljas och rumsligt separeras från manliga kroppar. Denna segregering påverkar och ruinerar flickors och kvinnors självbild och kroppsuppfattning. 

Det största problemet med de olika argumenten för könssegregerad simning är dock att de försöker göra kvinnoförtryck, som både orsak till och följd av segregering, mer intellektuellt acceptabelt. Så länge kvinnor ”väljer” eller ”efterfrågar” mansfria badtider, försöker förespråkarna av könssegregerad simning att lyfta fram dess fördelar. De håller som vanligt tyst om att ”individuella val” och ”individuell frihetskänsla” ibland döljer förtryckande praktiker och traditioner. Det som till synes framställs som en individuell rättighet eller möjlighet är i själva verket uttryck för en kollektiv restriktion av kvinnans fri- och möjligheter och kollektivets möjlighet att få igenom krav på könssegregering. De håller tyst om att dessa kvinnors största frihet är att välja sina fjättrar. 

Sverige är ett land med stor vattenkontakt vilket gör att alla, inklusive flickor och kvinnor som kommer från hederskulturella och konservativa miljöer, behöver lära sig simma. Det är viktigt för att till exempel kunna överleva en förlisning som inte sker så ofta i livet. Det helt dominerande skälet för att flickor och kvinnor ska lära sig simma är att det är roligt att simma. Ett sätt att få utveckla och använda sin kropp. Ett annat skäl är att det är ett skönt sätt att svalka sig när det är väldigt varmt.

Att sola och bada utomhus är vanligt under sommaren. I dessa sammanhang råder ingen könssegregation. Att förespråka eller acceptera könssegregation i simhallar för att flickor och kvinnor inte får simma om män samtidigt badar är en kortsiktig politik och indirekt ett accepterande av att de inte får simma när män är i närheten eller badar på badplatser.

Könssegregerad simning, såväl i skolans regi som på kommunala badhus, gör simning till en sexuell verksamhet då deltagande i könsblandad simning anses smutsa ned flickors och kvinnors kroppar och rykte. Könssegregerad simning kan tolkas som att samhället skickar ut signaler till dessa flickor och kvinnor att de är mindre värda, att de inte får bada spontant när de känner för det och när andra göra det. Är nästa steg att ha könssegregerade badplatser? 

LÄS MER: Badtid för kvinnor gör att fler lär sig simma

Svenska staten och kommuner behöver påminnas om att könssegregering, oavsett skepnad, aldrig är oskyldig utan utgör ett sätt att upprätthålla oskuldsnormer och en sexistisk kvinnosyn. Den reducerar flickor och kvinnor till deras biologiska kroppar och förnekar deras rätt till kontroll över den egna kroppen och sexualiteten. Den hotar en harmonisk samexistens då den förutsätter en laddad och sexualiserad relation mellan könen. 

Könssegregerad simning är ett steg i en riktning där rätten att vara olika kan lätt slå om till olika rättigheter. Detta är anmärkningsvärt i ett land som Sverige där staten genom jämställdhetspolitiken försökt kolonisera delar av den privata sfären till kvinnors fördel.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.