Debatt
Asylrätt
16 september 2019 kl 10:55

Kvotflyktingsystem och hjälp på plats är framtiden

Det är ingen slump att det bubblar upp en debatt om asylrätten inom socialdemokratin samtidigt som integrationsproblem och underskott anmäler sig i form av både våld på gatorna och neddragningar i kommunerna.

Det här är en opinionstext

Nu hörs flera socialdemokratiska röster som vill sätta ett tak för för invandringen och begränsa asylrätten. Dit hör bland annat realpolitiker som kommunalråden i Eskilstuna och Norrköping, men även SSUs ordförande Philip Botström visar att han hör dit när han svarar jakande på frågan om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är överspelad. Detta har gett upphov till en intensiv debatt i partiet. Skäl som nämns är ökad rättvisa för hur hjälpen till flyktingar distribueras, möjlighet för kommunerna att planera mottagandet och för att kunna rädda välfärden. Klassiskt gråsossiga skäl, men också skäl som är legitima för varje politiker som värnar inte bara “borta”, utan också “hemma”.

Det är knappast en slump att denna debatt kommer samtidigt som de stora larmen om integrationsproblem från flera kommuner, bland annat Filipstad, där stora underskott i budgeten följt som konsekvens av det stora mottagandet 2015. Underskott är för övrigt inte något som präglar bara Filipstad.

Det kanske inte heller är någon slump att debatten tar fart strax efter att flera minst sagt spektakulära våldsdåd ägt rum. Dödsskjutningarna har ökat kraftigt de senaste 30 åren, och Sverige har exempelvis cirka 10 ggr fler dödsskjutningar av unga män än Tyskland. Det är rimligt att tvivla på att vi kommer att kunna lösa gängproblematiken om vi inte styr om en hel del av vår flyktinghjälp från hemmaplan till att istället ske i konflikters närområde.

Det är naturligtvis inte så att migrationen ensam är orsaken till ovan nämnda samhällsproblem. Till exempel har vi en åldrande befolkning, men migration av lågutbildade som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden ökar försörjningsbördan ytterligare. Vad gäller ökad press på välfärden är nylig migration en viktig faktor, men för ökad gängkriminalitet är det främst tidigare decenniers migration som påverkat då en stor andel av gängmedlemmarna är andra generationens invandrare.

Om vi ställer om mycket av flyktinghjälpen till närområdet så innebär inte detta att vi kommer att hjälpa färre flyktingar, utan vi kommer att hjälpa fler, med mindre medel. Hjälpen behöver inte vara begränsad till akut hjälp med mat och husrum. Till exempel gick drygt 126 000 syriska flyktingbarn i skolan i Jordanien läsåret 2016-2017 på grund av ökade internationella insatser. Från 2016 till oktober 2017 utfärdades ca 71 000 arbetstillstånd till syriska flyktingar i Jordanien, vilket ökade andelen vita jobb i gruppen. Det vore onekligen mera rättvist att fördela mer av vår hjälp över ett större antal flyktingar, än att hjälpa ett fåtal här hemma med stora medel.

Minskad vilja att ta emot båtar med migranter halverade antalet som dör på Medelhavet mellan åren 2016 och 2018. Asyltak, ett renodlat kvotflyktingsystem, kan bli en chans för oss att inte bara minska pressen på våra egna system, utan också en chans att hjälpa fler flyktingar, och minska döden på Medelhavet.

Det som delar av socialdemokratin nu, i elfte timmen, inser är att det inte går att bortse från pressen på systemen hemma om man vill fortsätta kunna hjälpa borta. De här sakerna hänger ihop. Räddar man inte välfärden och tryggheten på hemmaplan blir man nämligen bortröstad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.