Kvinnlig imam är ett bra steg, men mer behövs

Organismer anpassar sig jämt för att klara en ständig förändrad värld. När miljön förändras i en takt där en art inte hänger med försvinner arten och dess genetiska spår suddas ut. Miljöförändringarna vi bevittnar idag är en sådan faktor som leder till massdöd och utrotning av tusentals arter. Miljön förändras snabbare än vad arterna klarar av att göra och då dör de ut.

I veckan kunde vi läsa om en fransk kvinnlig imam utan slöja. Ifjol läste vi också om en dansk kvinnlig imam. I Australien finns en öppet homosexuell imam och en fransk imam som viger homosexuella. Fallet är således inte unikt, men nyhetsvärdet är högt när en kvinna revolterar mot en av islams grundprinciper: kvinnans underordnade ställning. Vi ser också att islam som ideologi har börjat att med små men säkra steg att reformeras.

Det är positivt i sig att religioner anpassar sig och att människor vänder ryggen till minst sagt ”otrevliga” delar av sin religion. Å andra sidan finns det risk att dessa kosmetiska drag används för att skönmåla en ideologi som ägnat sig åt våld, antisemitism och kvinnohat under de senaste 1400 åren. Med andra ord, reformer på utsidan, en kvinnlig imam, behöver inte betyda reformer på insidan. Anden i flaskan finns kvar där och kan komma ut närhelst då den träffar på nya bokstavstrogna. Så frågan är, varför vill dessa genuint goda människor bevara en sådan ideologi?

Religion, till skillnad från alla andra idéer, ärvs från en generation till en annan. Man väljer inte sin religion man föds in i den. Många är helt ointresserade av att genomgå teologiska och filosofiska resonemang om religionens uppkomst och rötter och ännu mindre om Guds påstådda existens. Religionen förvandlas med god vilja från att vara en idé som du har till en identitet som du bär på och ibland ofrivilligt förknippas med.

Det finns de som hävdar att felet ligger hos muslimer och inte hos islam. Dock, att skylla på muslimer är verkligen att göra lätt för sig. Muslimer är precis som vilka andra människor som helst. Det finns goda muslimer och det finns onda muslimer. Men, och här är skillnaden, de onda har lätt att motivera sin ondska med hjälp av religiösa texter. Många har försökt, men det går inte att skilja en ideologi från dess skrifter. Om det finns ondska i de religiösa texterna förblir ideologin ond.

Visst finns det rätt fina verser i Koranen, särskild Mecka-verserna från den tid då Muhammed var svag och predikade fred. Men, i det finns också rakt igenom onda verser till exempel Medina-verserna. Anden i flaskan finns i dessa verser. Det går inte att täcka över ondskan med de fina verserna. De försvinner inte.

Problemet är att människorna känslomässigt involverade här och har svårt att skilja mellan sina egna känslor, idéer och önskningar. Vi bör därför närma frågan om religion med stor vördnad och respekt. Men, vi ska aldrig falla i frestelsen att skylla onda handlingar på muslimer för att ursäkta islam. Det är tyvärr många som gör det, till och med de som identifierar sig själva som muslimer, möjligen i försök att rädda sina barnatro.

När vi diskuterar islam bör vi ha i åtanke att det inte existerar ett homogent kollektiv som kallas muslimer.

För det andra, vi ska aldrig smeta ut enskilda individers handlingar på andra oskyldiga.

För det tredje, och detta är det allra viktigaste, vi bör kunna ha konstruktiva debatter om religion utan att bli förblindade av känslor. Att ha en kvinnlig imam är ett första steg att reformera bilden av islam utåt, men det krävs långt mer än så om islam ska överleva en ny human tidsålder.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.