Debatt
HVB
31 oktober 2014 kl 08:39

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Kvalitet viktigast när ungdomshemmen granskas

Det är en mycket kraftig åtgärd att placera barn och ungdomar i ett HVB-hem, även om det är helt nödvändigt i de individuella fallen. Därför är det extra viktigt att all erfarenhet, kunskap och engagemang som står till buds tas till vara för att vården där ska bli ännu bättre.

Det här är en opinionstext

Expertgruppen för offentliga studier (ESO) har helt nyligen presenterat en rapport om placering av ungdomar med sociala problem, vilket Erik Lindqvist skriver om i Dagens Samhälle (29/10). Det är en välkommen rapport som vi hoppas ska bidra till ett konstruktivt och fortsatt arbete med kvalitet och uppföljning av HVB (Hem för vård eller boende).

I detta arbete är det avgörande att se till kvaliteten i hela omsorgskedjan och att framtida kvalitetsregister utformas på ett sätt som gör det möjligt för alla utförare att delta. I sin förlängning leder detta till en ökad kvalitetskonkurrens så att just kvalitet blir en mer avgörande faktor i upphandlingar och placeringar.

Varje år placeras omkring 4 500 barn och ungdomar på ett HVB. Det är ett stor antal barn och ungdomar som av olika skäl behöver en mer gynnsam miljö för att utvecklas. I dessa sammanhang är det alltid viktigt att påminna om att det är en mycket kraftig åtgärd att placera ett barn eller en ungdom i ett HVB även om det kan vara helt nödvändigt.

Utifrån ett samhällsperspektiv är det därför angeläget att samverka i utvecklingen av kvaliteten för att ta tillvara all erfarenhet, kunskap och engagemang som står till buds. Detta med målet att bli ännu bättre i arbetet med placerade barn och ungdomar, men också för att stärka föräldra- och familjeförmågan hos vuxna vid behov.

Väl värt att nämna är att det i dag finns ett tydligt intresse hos ansvariga myndigheter för HVB-området. IVO (Inspektionen för vård och omsorg) genomför regelbunden tillsyn på alla verksamheter som arbetar med barn och ungdomar. Minst två tillsynsbesök per år ska ske på ett HVB, ett oanmält och ett anmält. Sedan bör kommuner ha en egen aktiv uppföljning. Utöver detta arbetar Socialstyrelsen, bland annat, med att uppdatera kompetenskraven på föreståndare och medarbetare inom just HVB. Därtill arbetar Konkurrensverket specifikt med upphandlingsfrågor i relation till HVB. Dessutom var det tydligt i regeringens första budget att kunskapsstyrningen inom vård och omsorg ska stärkas.

I den rapport som ESO presenterat finns förslag om ett nationellt kvalitetsregister för HVB. Det är bra och en nyckel till framgång i ett sådant arbete är, trots områdets komplexitet, enkelhet. En risk är att ett kvalitetsregister blir för överarbetat och komplext så att enbart några få upplever och kan tillgodogöra sig nyttan.

Därför är det viktigt att beställare och utförare jämte professionen har ett stort inflytande i utformningen av ett nationellt kvalitetsregister. I detta sammanhang kan Nationell uppföljning social omsorg (NUSO), som i dag används i 60-talet kommuner, nämnas. Det som saknas i deras uppföljningssystem är än så länge en modul där utförarperspektivet inkluderas, men det är inte ett helt oöverstigligt mål att så skulle kunna bli fallet.

Svenska Vård ser med tillförsikt fram emot en fortsatt diskussion och arbete kring öppenhet med kvalitet inom HVB. Nu när valet är över är det dags att lämna valrörelseretoriken och lägga driftsformshetsen åt sidan. Vi behöver nu i stället lägga tid och energi på metoder och verktyg för en utvecklad kvalitetskonkurrens inom HVB. Det skulle gynna alla, inte minst de barn och ungdomar som vi alla vill ska ha en trygg tillvaro för att komma till sin rätt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.