Debatt
Skola
21 oktober 2014 kl 09:41

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Svaghet i integrationen ministerns sak

En stor svaghet i integrationspolitiken är skoskaven mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna. Den gör att grundläggande utbildning på vuxennivå, en viktig integrationsåtgärd, inte används i tillräcklig utsträckning. Och det bör nya kunskapslyftsministern göra något åt.

Det här är en opinionstext

Christer Hallerby
(FP) fd statssekreterare och regeringens fd sfi-utredare

REPLIK. Allt med etableringsreformen har inte blivit bra. Där delar jag Håkan Sörmans uppfattning i hans replik i Dagens Samhälle den 7 oktober på min artikel den 29 september där jag framförde att grundläggande vuxenutbildning (gruv) är en i dag förbisedd integrationsåtgärd och att det bland annat beror på ointresserade kommuner.

Det är dock inget relevant argument, när Sörman skriver, att gruv användes i högre grad före etableringsreformen när kommunerna var ansvariga för integrationen. Det är ju det som är själva problemet. Etableringsreformen förändrar ingenting när det gäller kommunernas ansvar för vuxenutbildningen. Det är detsamma nu som före reformen.  

Men antalet platser har i princip varit konstant trots att flyktinginvandringen har ökat och behovet av grundläggande utbildning på vuxennivå vuxit och blivit större än någonsin. En del av problemet ligger på Arbetsförmedlingen (Af) som uppenbarligen antingen inte har upptäckt att det finns en utbildning reglerad i skollagen som skulle passa utomordentligt väl som etableringsinsats eller som tycker det är tillräckligt struligt att samarbeta med kommunerna om sfi.  

Det är en stor svaghet i integrationspolitiken att det finns så mycket ”skoskav” mellan Af och kommunerna. Det gällde före etableringsreformen och det har inte blivit bättre efteråt.

I övrigt hävdar Sörman att staten bör ta ett större ansvar genom att etableringstiden förlängs, en generösare studiefinansiering och mer statsbidrag till kommunerna.

I princip har etableringstiden redan förlängts genom att Af sedan början av 2013 har fortsatt ansvar för de som är registrerade som arbetslösa när etableringsplanen löpt ut. De ska beredas plats i jobb- och utvecklingsgarantin. I och med etableringsreformen så infördes en etableringsersättning för de nyanlända som har en etableringsplan och medverkar på de aktiviteter som omfattas av denna. När etableringsplanen upphört finns möjlighet till studiemedel för de som väljer att fortsätta studera.

Vi har ett studiemedelssystem i Sverige som fungerar hyfsat. Det är svårt att motivera nivåhöjningar eller omfatande systemförändringar om man inte har en stinn plånbok - det har staten i lika liten utsträckning som kommunerna. Systemet är likformigt. Totalbeloppet är detsamma oavsett på vilken nivå man studerar – högskola eller komvux. För de som saknar grundskola är dock bidragsdelen avsevärt större än för en högskolestuderande. Motivet är just att studier på lägre nivå inte ska medföra för hög skuldsättning

Förändringar i studiemedelssystemet är dock ingen lösning på det problem jag uppmärksammar i min artikel, att arbetsförmedlingen i allt för liten utsträckning hänvisar till kommunal vuxenutbildning som en etableringsåtgärd. Då utgår etableringsersättning. Det man möjligen skulle kunna överväga är att de som inte blir färdiga med studierna under etableringstiden skulle kunna fullfölja dem inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin i stället för att ta studiemedel.

Sörman avslutar sitt genmäle med att kommunerna får för lite pengar. De statliga medlen till vuxenutbildningen ingår i dag i ”påsen” – alltså det generella statsbidraget. Man kan roa sig med att indexuppräkna det stöd som tillfördes när vuxenutbildningen en gång kommunaliserades och lägga till det belopp som tillfördes vid kunskapslytets upphörande och jämföra med vad kommunerna idag lägger på kommunal vuxenutbildning. Den beräkningen utfaller inte till kommunernas fördel.  

Socialdemokraterna drev också under förra mandatperioden i riksdagen kravet på riktat statsbidrag för vuxenutbildningen. Av Sörmans artikel att döma så kanske det är enda vägen för regering och riksdag att säkerställa att de satsningar på vuxenutbildningen som beslutas också når fram.

Nu har vi fått en kunskapslyftsminister – en titel som förpliktigar. I regeringsförklaringen aviseras också ett nytt kunskapslyft. Min förhoppning är att de pengarna huvudsakligen ska gå till att höja kvaliteten i befintliga strukturer – inte en massa nya åtgärder och uppfinningar. De viktigaste aktörerna för att detta ska fungera är Af och kommunerna. Det finns en del att göra för att utveckla det samarbetet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 21 oktober 2014 kl 09:41
Uppdaterad: 21 oktober 2014 kl 18:19

Skribent

Christer Hallerby
(FP) fd statssekreterare och regeringens fd sfi-utredare