”Kulturfrågan är inte känslig om den förankras hos folket”

Att Liberalerna väljer att engagera sig i kulturfrågan är något som vi självfallet välkomnar, dessvärre utgör inte deras debattartikel, ”Armlängds avstånd är en frihetszon för konsten”, ett svar till Sverigedemokraternas ursprungliga inlägg. Texten slår istället mot halmgubbar genom medvetna feltolkningar.

För det första strider inte vårt förslag om ökat folkligt inflytande på något sätt med det samarbete som i dag finns för att åstadkomma så goda vårdmiljöer som möjligt. Samtliga exempel som vi angav berörde miljöer utanför vården och om vi formulerar tydliga mål för konsten, som Region Stockholm har gjort i det här fallet, ska vi givetvis göra urval som strävar i samma riktning. Man kan dock inte samtidigt hävda att den konsten är fri, utan att göra sig skyldig till det dubbeltänk som jag belyser i min ursprungliga artikel.

Vidare väljer de liberala skribenterna att lyfta en separat fråga från regionfullmäktige, men även där blir svaret undvikande. När Sverigedemokraterna frågar om det finns någon gräns för vilken kultur som Liberalerna är villiga att finansiera blir svaret att det beror på från fall till fall, något som i sammanhanget tyvärr är ganska intetsägande. Liberalernas vaga hållning i frågan fyller dock ett syfte, den möjliggör nämligen fortsatt subjektiva bedömningar när det kommer till vilken kultur som får ta skattebetalarnas pengar i anspråk och inte.

Att konst kan vara provokativ är inget som Sverigedemokraterna problematiserar. Däremot ifrågasätter vi dagens system där människor inte har inflytande över de offentliga ytorna som de själva ska vistas i och betala för. Liberalerna verkar tro att konstnärligt skapande endast möjliggörs av att skattebetalare tvingas finansiera den. Men för den som faktiskt är intresserad av konst är myriaden av otroligt begåvade konstnärer, med högst varierande stilar, metoder och budskap, vars skapande sker på helt frivillig och ideell basis, ingen överraskning. I stället för att, som i dag, låta några få köpa in konst som de själva tycker om, vill vi låta talang och förmåga att tilltala allmänheten vara vägen till att få synas på Sveriges kanske mest exponerade konstytor.

När Liberalerna inte kan erkänna de klara kulturpolitiska problemen som vi tillsammans med en stor del av allmänheten beskriver, tydliggörs en distans som den offentliga förvaltningen har från sin befolkning. Man kan nästan höra den kvinnliga rösten i tunnelbanan säga: ”tänk på avståndet mellan dig och dina folkvalda”, ett gott råd i det rådande politiska landskapet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.