En italiensk studie visar att kriminalitet fungerar som en skatt på ekonomisk aktivitet då den bidrar till att avskräcka till inhemska och utländska investerare. Därmed minskar produktivitet och konkurrenskraft, i synnerhet i samband med ekonomisk nedgång. Enkelt förklarat visar studien att BNP sjönk då brottsligheten ökade. Givetvis krävs särskilda studier på svenska data, men allt mer pekar på att kriminaliteten i Sverige har nått en nivå där den har samhällsekonomisk betydelse.
I Världsbankens landsanalys över faktorer som hämmar företagsklimatet är kriminalitet det femte högst rankade hindret i Sverige. På plats sex kommer konkurrens från den ”informella sektorn”. Båda dessa faktorer rankas nu som ett större hinder för företagande i Sverige än våra höga skattenivåer.
Sverige sticker ut radikalt från andra höginkomsttagarländer i OECD med detta. Andelen av företagen som anger att kriminalitet är ett hinder för företagande, är nästan tre gånger så hög i Sverige jämfört med övriga länder. Problemen är särskilt stora för små och medelstora företag.
Utmaningarna speglas löpande i branschvisa rapporter. Svensk Handel har synliggjort att förlusterna av stölder och snatterier uppgår till 6 miljarder kronor. Välfärden brottas med hotfulla och ibland våldsamma elever och andra välfärdsmottagare. Den områdesspecifika brottsligheten på exempelvis Järvafältet i Stockholm håller lokalområdenas handlare i ett järngrepp men spiller också allt oftare över i närliggande områden som Kista. Därutöver kan läggas konkurrensen från den informella sektorn, som utöver osund priskonkurrens också utgör affärsmöjligheter för organiserad brottslighet.
Konsekvenserna är tydliga: shoppingcenter och butiker som tappar attraktionskraft, skolor som förlorar elever och medarbetare som inte vågar gå till eller från jobbet. Till detta kommer utmaningen att ju mer problemen synliggörs desto mer förstärks allmänhetens vilja att undvika vissa platser, vilket då ytterligare försämrar lönsamheten eller rekryteringsmöjligheterna.
Inför valet i höst är det angeläget att stärka tryggheten som en företagsklimatfråga. Från Säkerhetsföretagens sida ser vi flera reformbehov som kan stärka både trygghet och företagsklimat.
För det första bör den så kallade Oslomodellens veckovisa tisdagsmöte för att säkerställa bästa samordning mellan Polis och säkerhetsföretag, införas i Sverige. För det andra bör nuvarande förordnandeområden breddas, så att ordningsvakter kan samarbeta enklare. God inspiration kan hämtas från Uppsala, där de lokalt upphandlade ordningsvakterna har bidragit till minskningar av stölder och snatterier. Och för det tredje, säkerställ att även mindre stölder, snatterier och skadegörelser får kännbara konsekvenser. Idag vittnar många ordningsvakter och väktare om en ständig rundgång där samma gärningspersoner återkommer i butiksstölder och liknande.
Förutom åtgärder som stoppar brottsligheten här och nu, krävs en väl fungerande socialpolitik för att hantera de individer som driver brottsutvecklingen på lång sikt.
Om nödvändiga insatser och åtgärder inte görs, riskerar brottsligheten att drabba hela samhället genom försvagad svensk konkurrenskraft och förlorade jobb.
Rättelse: I en tidigare version av den här texten hänvisades det till World Economic Forums ranking över faktorer som hämmar företagsklimatet. Denna källhänvisning var felaktig och har därför tagits bort i texten ovan. Korrekt källhänvisning är istället Världsbankens landsanalys för Sverige.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
