Kraven på skolan måste vara realistiska

Det är ett mycket pressat läge ute på landets förskolor och skolor. Jag får dagligen rapporter från skolledare och lärare från hela Sverige som har en enorm arbetsbelastning eftersom de förväntas sköta skolans verksamhet som om verkligheten inte förändrats. Men verkligheten har ju förändrats fullständigt.  

En självklar drivkraft för oss rektorer är att skapa de bästa förutsättningarna för barnens och elevernas lärande och utveckling.  Vi vill skapa och arbeta i en lärandeorganisation där alla medarbetare får utvecklas och håller sig friska. Tyvärr saknade många rektorer förutsättningar att bedriva det ledarskap de ville redan före coronapandemin. Balans mellan ansvar, krav, befogenheter och resurser var redan då en bristvara.  

Men om det saknades förutsättningar innan coronasmittan, är det ingenting emot hur det är nu. Med stora delar av personalen hemma och ett stort tryck på verksamheten under rådande kris har ett ansträngt läge blivit ännu hårdare pressat. En ny undersökning som Kantar Sifo gjort på uppdrag av Lärarförbundet visar att en majoritet av rektorerna är oroliga för sina medarbetares arbetssituation under coronaepidemin. I undersökningen svarar 45 procent av rektorerna att de är ganska oroliga, och 13 procent att de är mycket oroliga för sina medarbetare.  

Många rektorer uttrycker att deras största utmaning just nu är ”att få pedagogerna att hålla”, ”att få ordinarie personal som är på plats att orka” och ”att få verksamheten att fungera och samtidigt säkerställa en hållbar situation för elever och personal”. Att regeringen i det läget presenterar en ny förordning som innebär att öppna grundskolor ska kunna bedriva fjärr- och distansundervisning, och på så sätt riskera att öka arbetsbelastningen ytterligare, är anmärkningsvärt. 

Det är pressat och oroligt, och därför måste regeringen agera: 
 
1. Det måste göras tydligt att kraven och förväntningarna på svensk skola inte kan vara lika höga som under normala omständigheter. All verksamhet kommer inte att kunna genomföras med samma höga kvalitet som innan coronakrisen. 

2. Regering och huvudmän måste vara tydliga med att det inte är någon skyldighet för grundskolor att regelmässigt ge fjärr- eller distansundervisning samtidigt som vanlig undervisning. Det är en möjlighet som får utnyttjas om lärare eller elever är sjuka. Parallella undervisningssätt över längre tid är inte ett alternativ. 

3. Kommunsektorn bör tillföras ytterligare öronmärkta resurser för att kunna köpa varor och tjänster till välfärden från krisande företag. Med statliga medel kan kommunerna köpa in de varor och tjänster som nu saknas på grund av sjukfrånvaro och tuff arbetsbelastning, såsom städtjänster, it-tjänster, vaktmästeri, livsmedel och köksfunktioner. Detta skulle stärka välfärden, samtidigt som det räddar riskutsatta jobb i den privata sektorn.  

4. Skolinspektionen kan inte granska skolor mitt under rådande coronakris. Alla skolledare försöker så långt som möjligt se till att barn och elever får den allra bästa undervisning som går att ge under dessa förutsättningar. I det brännande läget borde inte statliga kontrollanter kräva tid av skolledarna.  

Rektorer gör vad de kan för att underlätta för sina medarbetare i dessa tuffa tider. Men nuvarande krav på skolorna att leverera sätter både rektorer och lärare i en omöjlig situation.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.