Debatt
Arkitektur
20 oktober 2017 kl 05:25

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

”Krass ekonomi styr dagens bostadsbyggande”

Den torftighet som den moderata kommunpolitikern Oskar Weinmar tycker sig se i samtida stadsmiljöer har nog primärt helt andra skäl än han tror. Tvärtom är det ofta arkitekten som står som garant för att utformningen av byggnaderna inte enbart styrs av ekonomiska incitament.

 

Det här är en opinionstext

Replik. Ritar arkitekter bara för arkitekter, och inte för vanliga människor? Det tycker Oskar Weinmar (M), oppositionsråd i Upplands Väsby, och uppmanar i ett debattinlägg politiker att ta ansvar och ifrågasätta arkitekternas ”kreativa planmonopol”.  Weinmar menar efter att ha gjort egen undersökning att en bild framträder av en yrkeskår som ignorerar kundens och allmänhetens önskemål. Det ritas mest kantiga lådor och arkitekter saknar kunskap om vad människor uppskattar. Lösningen, enligt Weinmar, är att låta medborgarna få större inflytande över gestaltningen av våra hus och livsmiljöer. 

Som kommunalt anställd arkitekt kan jag undra om Oskar Weinmar överhuvudtaget förstår vad han önskar. Det är uppenbart att det finns en utbredd okunskap om vad arkitektkompetensen tillför. 

Arkitekter gestaltar parker och torg, optimerar planlösningar för bostäder och formulerar rumsprogram för avancerade verksamheter som sjukhus. Arkitekter samarbetar med hantverkare och antikvarier vid restaureringsprojekt och utvecklar nya inredningskoncept för butiker. Arkitekter forskar om framtidens bostadsformer och arbetar fram gestaltningsprogram för stadsmiljöer. I Upplands Väsby, Oskar Weimars egen kommun, är arkitekter i högsta grad medverkande i att utveckla intressanta modeller för medborgardialog.

Att verka som arkitekt och ignorera sin beställares eller allmänhetens behov är i praktiken omöjligt och den torftighet som Oscar Weinmar tycker sig se i samtida stadsmiljöer har nog primärt helt andra skäl än de han tror. Mycket av dagens stadsbyggande styrs av ganska krassa ekonomiska incitament och av ett skriande behov av att producera många nya bostäder på kort tid. Resultatet kan bli därefter och kvalitetsaspekterna försummas lätt.  Oftast är det i själva verket just arkitekten som står som garant för att några som helst positiva arkitekturvärden kan tillskapas som inte går att räkna hem av det byggbolag som kanske direkt säljer exempelvis ett bostadsprojekt vidare till en bostadsrättsförening. 

Nej, det framstår verkligen inte som en god idé att minska arkitekternas delaktighet i samhällsbyggandet. Tvärtom är det bara att hoppas att den kommande statliga arkitekturpolitik som regeringen aviserade redan i regeringsförklaringen 2016 tydligt markerar behovet av att stärka arkitektkompetensen i många av samhällets sektorer.

Inte minst behövs fler arkitekter på de kommunala stadsbyggnadskontoren, där framförallt bygglovsavdelningarna dränerats på arkitekter under lång tid. Det är dessa arkitekter som sedan ska stödja politiker som Oskar Weinmar i att fatta välgrundade och välavvägda beslut om vår bebyggda miljö.

Oskar Weinmar sällar sig också i sitt inlägg till ett antal samhällsdebattörer, med facebook-gruppen ”Arkitekturupproret” i spetsen, som har börjat propagera för att klassicistisk fasadarkitektur på något sätt skulle vara bättre än den modernistiska ”lådarkitektur” de tycker sig se överallt. I jämförelse med de utmaningar vi har i stadsbyggandet kan frågan om fasadstil tyckas marginell. För den enskilda byggnaden är gestaltning av rum och volym, relation till omgivning och detaljomsorg viktigare arkitektoniska ställningstaganden än huruvida byggnaden är dekorerad med kolonner eller ej.

Men om man med argument om fasadstil vill marginalisera arkitektkompetensen i stadsbyggandet öppnar man också för en utveckling där omsorgen om vår gemensamma byggda miljö riskerar att prioriteras bort i motsvarande grad. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.