Bostadspolitiska samtalen Hela debatten

Krafttagen mot bristen på bostäder räcker inte

De senaste 15 åren har den samlade bostadsbristen blivit allt större. Bostadsbyggandet ökar nu kraftigt, med den största ökningen sedan 1991, men den kommer ändå inte vara tillräcklig. Allra svårast är läget i storstäder och för ungdomar samt i trångbodda förorter. Sker ingen förbättring slår bostadsbristen i förlängningen hårt mot både arbetsmarknaden och välfärden.

Enligt SCB har bostadsbyggandet ökat under senare år, så också det senaste kvartalet 2016. Jag har gjort en prognos över hur stor ökningen kommer att bli för helåret 2016. Ökningen, som i så fall blir den största sedan 1991, kommer dock inte att vara tillräcklig. Det beror på att befolkningsökningen under varje år sedan 2000 varit större än antalet färdigställda lägenheter.

Den stora befolkningsökningen under senare år innebär att bostadsbristen ackumulerats för varje år sedan år 2000 (se diagram två nedan, där jag räknat med att varje lägenhet i genomsnitt bebos av två personer). Så kommer också att ske under 2016 om inte bostadsbyggandet tar ytterligare fart under de återstående kvartalen 2016, eller att befolkningstillväxten stannar av.

Bostadsbristen ställer till stora problem för samhället. Allra svårast är det i storstäder och universitetsstäder. Ungdomar tvingas bo kvar hemma under längre tid och många har svårt att klara kostnaderna för allt dyrare bostäder.

Under senare år har trångboddheten ökat, både i landet som helhet men allra mest i storstädernas invandrartäta områden och bland dem som är födda utanför Europa. Den stora flyktinginvandring som har skett under senare tid väntas öka problemen med trångboddhet, särskilt så länge Utlänningslagens paragraf om rätt till eget boende (EBO) finns kvar.

Trångboddheten är ett problem för barnens utrymme för lek och läxläsning, en bidragande orsak till att nära en tredjedel av barnen i de invandrartäta områdena inte klarar sig vidare till gymnasiet. På sikt försvåras också ungdomens etablering på arbetsmarknaden. Flera storstadskommuner och SKL har krävt att EBO ersätts med ett värdigt eget boende (VEBO), där socialförvaltningarna måste tillstyrka inflyttning i redan trångbodda förorter.

Bostadsbristen försvårar också för samhället att upprätthålla viktiga funktioner. Vårdbiträden, undersköterskor och barnskötare som vill arbeta i storstäderna kan inte hitta lämpliga bostäder till en rimlig kostnad i närheten av sina arbetsplatser. Samtidigt har sjukhus, äldreboenden och förskolor problem att rekrytera personal.

Det här är en ekvation som i slutändan påverkar omsorgen av våra sjuka, gamla och barn.

Många företag som vill expandera har svårt att rekrytera personal från övriga Sverige eller från utlandet. Ingenjören från Linköping, som får erbjudande om ett jobb med högre lön i Stockholm, tvingas tacka nej eftersom bostäder saknas. Den högre lönen äts upp av de högre boendekostnaderna. När svenska företag inte kan rekrytera personal förlorar de order på hemmamarknaden eller exportmarknaden. Den ekonomiska tillväxten bromsas och sysselsättningen hålls tillbaka till följd av den stora bristen på bostäder.

Om bostadsbyggandet under kommande år kommer att vara lika högt som prognosen för 2016 (37 000 bostäder) skulle det dröja 15 år innan bostadsbristen försvinner. Men det förutsätter att befolkningsökningen stannar upp helt från och med i dag.

Fortsätter befolkningsökningen att vara lika stor som de senaste 15 åren (i genomsnitt 37 000 hushåll) kommer bostadsbristen att vara fortsatt lika stor, liksom svårigheterna att rekrytera personal och att öka exporten, tillväxten och sysselsättningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.