Debatt
Brottsstatistik
16 januari 2017 kl 11:46

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Kontraproduktivt att inte visa verkligheten”

Naturligtvis är människor i alla länder i mycket hög utsträckning vanliga hederliga människor, vilket självfallet också gäller alla som flyr eller arbetskraftsinvandrar till vårt land. Det förtar dock inte behovet av relevant statistik över brottsligheten, så att åtgärdsförslag för att undanröja grogrunden för kriminalitet kan utformas på bästa sätt.

Det här är en opinionstext

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)

Sverige har under några decennier välkomnat över en halv miljon nyanlända; flyktingar, illegala invandrare/ekonomiska migranter och arbetskraftsinvandrare. Många hamnar tyvärr i arbetslöshet och utanförskap och i trånga boenden. Trots goda ambitioner och höga målsättningar har Sverige lyckats dåligt med integrationen.

Jag bad riksdagens utredningstjänst (RUT) att ta reda på nationaliteten hos dem som begår brott. Men RUT hänvisar till att i den officiella kriminalstatistiken redovisas inte medborgarskap sedan 1994, så någon sökbar statistik finns inte. I övriga nordiska länder förs utan dramatik denna statistik. 

Brottsförebyggande rådet (Brå) har 1996 och 2005 gjort intressanta rapporter om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet. Brå motiverar 2005 sin rapport med att ”en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs”.

Jag instämmer fullständigt. Jag menar att den svenska ”mörkläggningen”, som tillkommit i de bästa avsikter, där verkligheten till vissa delar inte redovisas, snarast är kontraproduktiv. Det vill säga, ju mindre statistik som redovisas, och ju mindre polis och medierna redovisar signalement och bakgrund för grova brottslingar, desto fler medborgare tror snart att nästan alla brott i Sverige begås av andra än infödda svenskar, vilket ju är helt fel. Dessutom driver myndigheters och mediers tystlåtenhet allt fler att söka sig till alternativa medier av ofta mycket blandad kvalitet, samtidigt som förtroendet för medierna minskar, eftersom många upplever att de inte är betrodda att få relevant information.

LÄS ÄVEN: Etnisk registreraring leder bara till fördomar. 

Det kan också uppfattas som en respektlöshet mot brottsoffret, och försvåra tips, när dessa personers vittnesmål censureras till banalitet, typ ”en man kring 25 år i mörk jacka”.

Starka skäl talar för mer öppenhet i brottsrapportering och brottsstatistik hos myndigheter och medier. Det är obegripligt att Brå sedan 2005 inte gjort någon aktuell uppföljning av sina rapporter från 1996 och 2005. Möjligen tolkar man sina instruktioner så att detta inte längre bör göras, och sant är att regeringen sedan 2006 och tills nu inte givit Brå något sådant uppdrag. 

Tvärtom, vilket jag anser synnerligen anmärkningsvärt, har justitieminister Morgan Johansson (S) i riksdagen förklarat att han inte avser att ge Brå något nytt uppdrag. ”Detta skulle inte tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället”, skriver justitieministern.

Jag anser detta vara ett naivt och inskränkt uttalande. När en kvarts miljon människor under några år beviljas uppehållstillstånd i Sverige, när utanförskapet växer i allt fler förorter, när integrationen ofta fungerar uselt och när 75 procent av flyktingarna efter nio år i Sverige inte har ett hel- eller deltidsarbete måste det vara relevant och viktigt för samhället att kartlägga och följa utvecklingen i syfte att bättre kunna förebygga utanförskap och brottslighet.

Sverige är en öppen demokrati och inte något före detta östeuropeiskt land som silar relevant information till medborgarna och bara låter utvalda forskare ta del av verkligheten när den är känslig. 

Därför är det, anser jag, utomordentligt anmärkningsvärt att både forskare, Brå och regeringen (justitieministern) är helt överens om att på just detta samhällsområde, kriminalitet, ska inte medborgare och folkvalda betros med att ta del av hela verkligheten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 16 januari 2017 kl 11:46
Uppdaterad: 16 januari 2017 kl 14:24

Skribent

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)