Debatt
LSS
3 september 2018 kl 13:25

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Konsten att avveckla en bransch

I Sverige pågår just nu ett stort socialt experiment med drygt 15 000 direkt medverkande och fler än dubbelt så många som indirekt ingår i studien. Det handlar om ett avancerat stresstest av samhällstjänsten personlig assistans, där staten verkar vilja se hur hårt svångremmen kan dras åt innan en total kollaps uppstår. 

Det här är en opinionstext

De ofrivilliga deltagarna i den pågående stresstesten är personer med funktionsnedsättning som får kraftigt nedskuren eller helt indragen assistans och anhöriga som blir tvingade att gå ned i arbetstid eller säga upp sig för att ta hand om sina anhöriga. 

Remmen dras även åt hos landets assistansutförare, privata som kommunala, genom att den statliga assistansersättningen inte räknas upp i takt med de kollektivavtalade löneökningarna. Under 2018 höjde regeringen ersättningen med 1,5 procent samtidigt som de avtalade löneökningarna steg med 2 procent.

Under flera års tid har differensen varit negativ, vilket kommer fortsätta om inte en högre höjning av ersättningen genomförs. Av de 295 kr och 40 öre som ges per utförd assistanstimme, går cirka 90 procent direkt till lön för assistenten. Resterande 10 procent ska täcka lön för assistenten när brukaren ligger på sjukhus, lön under introduktion då en nyanställd går vid sidan om och lär sig arbetet samt lön vid uppsägning om en brukare exempelvis avlider. Dessutom måste ersättningen även täcka utbildning av personal och lönen för den administrativa personalen som finns på kontoret samt alla övriga kostnader som finns i ett företag. Det handlar om att vrida och vända på varje peng för att få verksamheten att gå runt. Detta är även något som landets kommuner vittnar om. De går med underskott på drygt 1,5 miljarder kronor varje år på assistansen i egen regi då kostnaderna överstiger intäkterna.

I en enkätundersökning vi låtit göra tillsammans med arbetsgivarföreningen KFO hos våra respektive medlemmar, uppger hela 85 procent att de är under stark ekonomisk press. När de svarar på frågan om företagets kommande vinstmarginal landar det i snitt på låga 1,9 procent för 2017 och 1,8 procent för 2018. Prognosen är att den fortsätter att krympa och går ned till noll inom en snar framtid. Det innebär att det inte finns någon som helst buffert för att göra nödvändiga investeringar, pengar till löneökningar eller kapital för sämre tider. De dystra svaren är genomgående i enkäten. Hela 55 procent av företagen säger att de max klarar två år till under förhållandet som råder idag och 3 av 10 ser en påtaglig risk att behöva avveckla verksamheten redan under kommande år. För att inte gå i konkurs uppger hälften av alla att de anställer personal med lägre ingångslön och drar in på utbildning för assistenterna. Detta är djupt alarmerande och måste tas på största allvar.

Problemen med att assistansanordnarna tvingas lägga ned är att valfriheten för brukaren sjunker, kvaliteten i utförandet försämras och vi kommer få en bransch där endast några få bolag med andra verksamheter har råd att vara kvar. Det är en oroande utveckling om ingen förändring genomförs. Därför har vi skrivit till både nuvarande regering och oppositionspartierna att verka för att höja assistansersättningen minst i paritet med de kollektivavtalade löneökningarna. Då säkrar vi att företag kan fortsätta erbjuda kollektivavtal, att schysta löner betalas ut och en bra assistans till de som verkligen behöver det som mest.


 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 3 september 2018 kl 13:25
Uppdaterad: 3 september 2018 kl 13:59

Skribenter

Inga-Kari Fryklund
förbundsdirektör, Vårdföretagarna
Maria Nyström
ordförande Vårdföretagarnas bransch personlig assistans