Debatt
Kommunikatörer
14 februari 2019 kl 19:00

Kommunikatörer är inte folkets fiender

En slapp och tendentiös kritik mot förekomsten av kommunikatörer har blivit allt vanligare med åren, i synnerhet från medier. Men att antalet kommunikatörer ökar är inte en konsekvens av att redaktionerna blir anorektiska, utan att offentlig verksamhet blir allt mer komplex att förmedla.

Det här är en opinionstext

Populistiska folkvalda angriper i dag journalistiken genom att utmåla den som fiende till folket. Det riskerar tilltron till fri oberoende media som en central del i en fungerande demokrati. Media själva upplever retoriken som besvärande och utmanande. Med den reliefen kanske det bör finnas utrymme för eftertänksamhet i medias ordval om delar av offentlig verksamhet, hur lockande det än kan kännas.

Dagens Nyheters ledarsida avslutas en text om misslyckanden hos statliga myndigheter med stycket: ”Företag har ”varumärken”. Det har inte myndigheter och förvaltningar. Desto märkligare att de så ofta tycks intressera sig mer för bilden av verksamheten än för verksamheten i sig. Strindberg hade gillat att sätta pennan i det faktum att Göteborgs stad och dess bolag (…) håller sig med långt över 200 ”kommunikatörer” medan stadens tidning, GP, bara har hälften så många journalister.” Varumärken och kommunikatörer inom citationstecken.

En slapp och tendentiös kritik som de senare åren blivit allt vanligare från en del journalister och opinionsbildare. Liknande exempel är Dagens Samhälle eller Sveriges Television som på motsvarande sätt räknar antalet kommunikatörer. En journalistisk relevant fråga borde vara – vad gör dessa kommunikatörer? Påståenden som baseras på okunskap om varför antalet kommunikatörer har ökat är bekymmersamma eller om det är medveten polemik, än värre. Journalistiken undergräver genom detta förtroendet för kommunikatören och i förlängningen offentlig sektor. Det finns helt enkelt inget orsakssamband mellan antalet journalister och antalet kommunikatörer.

Medias utmaning i dag är att tidigare affärsmodeller och sätt att granska inte fungerar givet de intäkter som genereras. Men, att antalet kommunikatörer ökar, är inte en konsekvens av att redaktionerna blir anorektiska, utan att offentlig verksamhet, genom dess komplexitet, kräver professionell kompetens att arbeta med, beskriva och förmedla verksamheten.

Det är talande att den ”journalistiska” referensen är Strindberg. 107 års utveckling, vad man än tycker om den, har skapat ett helt annan offentlig sektor än den som Dagens Nyheter och andra tycks omfamna. Jag bejakar fullt ut synen på den ideala ämbetsmannen, men ibland tar nostalgin över från fakta hur offentliga sektor ser i dag och vad verksamheten kräver i ett modernt samhälle.

Tvärtom vad många journalister tror arbetar de flesta kommunikatörer i kärnan av denna verksamhet, med fokus på att göra det komplexa begripligt. Målgrupperna ligger ofta utanför medias nyhetsrapportering. Arbetsuppgifterna omfattar bland annat att förenkla insyn och delaktighet, ledning och styrning, intern- och externkommunikation i ett flertal kanaler, att politiska beslut kommuniceras i enlighet med lagstiftning, digitalisering, medborgardialoger och påverkansarbete.

En professionell kommunikatör vet att det inte lönar sig att sminka en gris eller ”bilden” som Dagens Nyheter menar, utan arbetar i stället med att aktivt bidra till att organisationen löser sina uppgifter bättre.

Visst, ibland förekommer missgrepp. Men gäller det kommunikation så faller det alltid tillbaka på avsändaren. Allmänheten kommer alltid att se igenom försök att skönmåla.

Varken journalister eller kommunikatörer är fiender till folket, utan två yrkesgrupper som behövs för att det offentliga ska kunna utvecklas till gagn för alla. De senare är här för att stanna och de förra hoppas jag kan mobilisera ett kunnande och arbetssätt för framtiden. Vi har rejäla samhällsproblem, våra två yrkeskategoriers ensidigt konstruerade motsatsförhållande är inte ett av dem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.